Jag och Jonny drygar oss ofta med varandra. Det är så vi håller flamman uppe i vårt äktenskap ;)
En del har påpekat vårt samtal om katt vs bil (se blogg igår).
För att förklara det enklast möjliga: Vi skämtar lite skarpt, och en katt är en levande tingest, en bil är en icke levande tingest. Det finns inga likheter mellan mjuk, gosig kisse och plåtbit med motor. Jag vet väl. Tror ni jag är helt tom i kolan? =P

Idag har vi tagit oss til Birsta med nya bilen. Och ja, den fungerade bra att köra, och den drog i princip lika mycket soppa som Forden (hur det nu gick till...) Och den är helt underbar att åka i!
Vi har flera månader pratat om vad kul det vore att åka till detta Birsta och handla och kika lite.
Men jag kan säga så här:
Jag är inte ämnad att knata runt på köpcenter och titta på allt mellan himmel och jord. Det är INTE min grej helt enkelt.
Jag vill in i butiken jag vet att jag ska handla i, jag vill handla det jag vet att jag behöver snabbt och smärtfritt, jag vill ta mig ut därifrån snabbast möjliga igen.
Så, Birsta var en smärre mardröm. Aldrig aldrig mer vill jag dit!!


Max och Nick står framför Birsta shoppingcenter (båda två fortfarande vid gott humör), intet ont anande om kommande helvetiska shoppingtimmar.


När vi skulle betala på Bauhaus fungerade inte våra kort. Inte ett enda.
Pinsamt, mycket pinsamt.
Ni vet hur det är:
Man letar desperat i plånboken efter kontanter, försöker taffligt, under diverse ursäkter hala fram ett kort det som det inte piper "ej godkänd" om när man drar det, kön växer bakom en, kassörskan ler lite medlidsamt, folk börjar peka och viska och man vill bara försvinna upp i tomma intet.
Problemet visade sig vara att det fattades tre hundra äckliga små kronor. Jag kom till sist ihåg att jag hade ganska exakt den summan i innerfickan på jackan (ibland är det bra att vara glömsk), och simsalabim var problemet löst.
Men det var ändå jäkligt pinsamt, för folk fortsatte stirra och viska. Till och med på parkeringen. Lustigt, trodde att det bara var i Söderhamn folk betedde sig så?
Väl ute på parkeringen ser Jonny att de tagit betalt för ett vattenlås vi inte köpt (det räcker med ett sånt till ett handfat). Jaha, in igen, packa fram varor, räkna om och sen ut till bilen igen och försöka trycka in allt i skuffen.
PUH!!

Vi kom hem med:ett par byxor, ett par shorts, ett par tröjor, en toalett, ETT vattenlås, ett handfat med skåp, en blandare, en spegel, ingen cykel till Nicke, inga byxor till Max, och inga duschdörrar. Det får bli en annan gång. Jag vill lägga denna upplevelse i mörkaste glömska först.




Jonny framför sitt Mecka. Förhoppningsfull, glad att vara framme och fullständigt omedveten om kommande upplevelse.
Hur mycket ler Jonny en timme senare?


 Max är snäll och roar Kean så gott han kan. Tro mig, det är inte en lätt uppgift att axla.

  
Hur mycket hinner tre glada grabbar prova innan stället stänger?


...en hel del hinner de med. Här är Max och Kean i vårt drömbadkar. Som jag kommer att beställa hem på postorder när det är möjligt. ;)

 

Som sagt, jag vill aldrig dit igen. En ren skräckupplevelse. Det får bli postorder hädanefter om jag ens någonsin kommer på tanken att handla något igen...

Och tack svärmor by the way för lunchdaten. Kul!

Jonny och jag diskuterar om eventuell naken katt:

-Flyttar det in en sån där katt så flyttar jag ut!
-Fint älskling. Ha det så mysigt i garaget.
-Ja, okej. Den kan bo här. Men jag tänker INTE ta i den.
-Ok. Deal. Du kommer att älska den. Jag vet det. Och du fick en hel Chrysler.

... förutom mina kunder idag ♥  så är dessa bilder nominerade till veckans härligaste. SMILE!


Raringarna på de här bilderna har inget med tatueraren ifråga att göra. Bara älskar bilder som får en att skratta. =)

Ja vad gör man en lördag kväll när godispåsen tagit helt slut, karln snarkar bredvid så sött och man inte vågar somna av rädsla för lillens krupp?
Datorn är inte så dum ändå...



Man leker med photoshop och försöker lära sig lite nytt (allt är i och för sig nytt för mig...)

Idag har jag fått en gigantisk, supervacker vit orchidé. Vissa kunder älskar man!!!



Och tack för all svamp och äppelmos. Mutor fungerar ;) Puss puss puss å massa kramar!!!

Nästa kategori är dagens jobb:

      Före                        -------------->                    Efter


          Lite orchidéer är inte fel en lördag.

Jonny har varit och hämtat vår (hrrrrm..... sin) nya bil idag. Så, nu står det alltså en svart Chrysler Grand Voyager på  vår
uppfart. Och faktiskt, den är helkul att köra. Det lilla jag nu fick prova.
Imorgon bär det av till Bauhaus i Sundsvall. Vi ska handla skithusstol (okej - toalett) och handfat. Söndagsnöje för en karl med andra ord.

Lillen har faktiskt sovit. Till och med jag fick en par timmars sömn i natt  trots oron. I och för sig inte konstigt med alla mediciner i kroppen som de petade i honom i Hudik. Tackar gudarna för att det finns hjälp att få såna här gånger. Visserligen 40 långa minuter bort, men ändå. Idag är han pigg som vanligt och på väg med Jonny och brorsorna för att hämta nya bilen i Uppsala.

Själv är jag strax på väg till jobbet. En härlig dag väntar, det är jag säker på =)

Igår kväll tassade jag runt och kikade bloggar. Och jag blev förvånad - minst sagt. De bloggar som är allra mest lästa handlar om pinsmala modelltonåringar med iq noll vad jag kunde lura ut. Ok, kanske en smula elakt. Pinsmal-ja, modeller-ja, men kanske har de en form av intelligens som för mig är oupptäckt. Vad vet väl jag?
Vad i hela herrans namn är meningen med att lägga ut 1000 bilder på sig själv i olika positioner med 10000 olika plagg på varje?
Visst. Jag har ju aldrig fattat det här med modeindustrin, det kan de som känner mig intyga big time.
Meeeen snälla, jag vill ju läsa smask och härligheter och elakheter och roligheter, inte om nya brallorna från Gina (som min häck aldrig kommer att kunna klämmas ner i) sedda ur 7 olika vinklar... Please?
Jag är en stor fan av Ruby Wax. Love her!!

 

Nu vill jag ha SOMMAR!!!

...om jag har sårat någon. Jag vet mycket väl att det finns helt underbara sköterskor och kanske en och annan toppenläkare som tycker att jag är orättvis i föregående inlägg om vårt sjukhus. Ta för all del illa upp  endast om du känner att du är värd den kritiken.
Jag drar inte alla över en kam, så omogen är jag inte. Jag vet att det är flertalet sköterskor och läkare som skippar rast och kortar lunch för att tala om för lilla tant Agda för 100e gången den veckan att värk i stortån inte är dödligt och inte kräver medicinering.
'
Jag är bara heligt, pissigt förbannad, det är vi många som är i dagsläget.

Vart fanken går då våra skatteslantar? Till politikernas plånböcker och deras luncher på Statt?
Till "jättefina" rondeller med konstverk som endast används som toalett av a-lagarna och krogens gäster vid sen timme på dygnet? Till kompetenta lärare i våra barns skolor?

Inte vet jag, jag bara spekulerar jag...