Idag har vi tagit oss til Birsta med nya bilen. Och ja, den fungerade bra att köra, och den drog i princip lika mycket soppa som Forden (hur det nu gick till...) Och den är helt underbar att åka i!
Vi har flera månader pratat om vad kul det vore att åka till detta Birsta och handla och kika lite.
Men jag kan säga så här:
Jag är inte ämnad att knata runt på köpcenter och titta på allt mellan himmel och jord. Det är INTE min grej helt enkelt.
Jag vill in i butiken jag vet att jag ska handla i, jag vill handla det jag vet att jag behöver snabbt och smärtfritt, jag vill ta mig ut därifrån snabbast möjliga igen.
Så, Birsta var en smärre mardröm. Aldrig aldrig mer vill jag dit!!


Max och Nick står framför Birsta shoppingcenter (båda två fortfarande vid gott humör), intet ont anande om kommande helvetiska shoppingtimmar.


När vi skulle betala på Bauhaus fungerade inte våra kort. Inte ett enda.
Pinsamt, mycket pinsamt.
Ni vet hur det är:
Man letar desperat i plånboken efter kontanter, försöker taffligt, under diverse ursäkter hala fram ett kort det som det inte piper "ej godkänd" om när man drar det, kön växer bakom en, kassörskan ler lite medlidsamt, folk börjar peka och viska och man vill bara försvinna upp i tomma intet.
Problemet visade sig vara att det fattades tre hundra äckliga små kronor. Jag kom till sist ihåg att jag hade ganska exakt den summan i innerfickan på jackan (ibland är det bra att vara glömsk), och simsalabim var problemet löst.
Men det var ändå jäkligt pinsamt, för folk fortsatte stirra och viska. Till och med på parkeringen. Lustigt, trodde att det bara var i Söderhamn folk betedde sig så?
Väl ute på parkeringen ser Jonny att de tagit betalt för ett vattenlås vi inte köpt (det räcker med ett sånt till ett handfat). Jaha, in igen, packa fram varor, räkna om och sen ut till bilen igen och försöka trycka in allt i skuffen.
PUH!!

Vi kom hem med:ett par byxor, ett par shorts, ett par tröjor, en toalett, ETT vattenlås, ett handfat med skåp, en blandare, en spegel, ingen cykel till Nicke, inga byxor till Max, och inga duschdörrar. Det får bli en annan gång. Jag vill lägga denna upplevelse i mörkaste glömska först.




Jonny framför sitt Mecka. Förhoppningsfull, glad att vara framme och fullständigt omedveten om kommande upplevelse.
Hur mycket ler Jonny en timme senare?


 Max är snäll och roar Kean så gott han kan. Tro mig, det är inte en lätt uppgift att axla.

  
Hur mycket hinner tre glada grabbar prova innan stället stänger?


...en hel del hinner de med. Här är Max och Kean i vårt drömbadkar. Som jag kommer att beställa hem på postorder när det är möjligt. ;)

 

Som sagt, jag vill aldrig dit igen. En ren skräckupplevelse. Det får bli postorder hädanefter om jag ens någonsin kommer på tanken att handla något igen...

Och tack svärmor by the way för lunchdaten. Kul!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad tycker ni? Ska jag återgå till denna sidan bloggande istället för nya? Jag börjar inse att gräset inte var direkt grönare på andra sidan. Med facit i hand så var det ett betonggetto jag begav mig till.*suckar* Jag får helt enkelt göra så att ja...

  Hoppas ni hänger med mig än, trots att jag bytt adress. Nu hittar ni mig på http://www.tatueringsfia.se   See you! =)) ...

Nu har jag en ny bloggsida. Samma gamla nördiga jag, samma gamla bilder och tugg, men inte samma hjärna längre dock för den har nu brunnit upp. Jag förstår absolut inget av den nya sidan och börjar så smått ångra mig mucho biggo. Vad ska en egen dom...

Idag har jag inte fått några korkade elaka meddelanden i mobilen eller sura samtal av någe slag. (Det kostar att ligga på topp ser ni). Folk har visat sig från sin bästa sida, och det tackar vi för. Nice! Fortsätt så gott folk. Ett gammalt ordspråk j...

Idag har vi (observera ordet vi) gjort detta på studion:Två delfiner som kramas. I bakrunden skymtar man hälsingebocken. Barnens namn i modern tappning. =) Och här kommer det *trumvirvel* Lärlingen LasseLitens alster idag. The Boss är sååå stolt! ;) ...