Ruby ären av mina favoriter of all times. En helt underbar kvinna!

Om ni får möjlighet, kolla in henne när hon försöker få en plats i Baywatch.
Här är ett klipp med henne och Jim Carrey. Hur söt är hon inte då?? =)

http://www.youtube.com/watch?v=KTTbOFOo68U

Jag och Jonny drygar oss ofta med varandra. Det är så vi håller flamman uppe i vårt äktenskap ;)
En del har påpekat vårt samtal om katt vs bil (se blogg igår).
För att förklara det enklast möjliga: Vi skämtar lite skarpt, och en katt är en levande tingest, en bil är en icke levande tingest. Det finns inga likheter mellan mjuk, gosig kisse och plåtbit med motor. Jag vet väl. Tror ni jag är helt tom i kolan? =P

Idag har vi tagit oss til Birsta med nya bilen. Och ja, den fungerade bra att köra, och den drog i princip lika mycket soppa som Forden (hur det nu gick till...) Och den är helt underbar att åka i!
Vi har flera månader pratat om vad kul det vore att åka till detta Birsta och handla och kika lite.
Men jag kan säga så här:
Jag är inte ämnad att knata runt på köpcenter och titta på allt mellan himmel och jord. Det är INTE min grej helt enkelt.
Jag vill in i butiken jag vet att jag ska handla i, jag vill handla det jag vet att jag behöver snabbt och smärtfritt, jag vill ta mig ut därifrån snabbast möjliga igen.
Så, Birsta var en smärre mardröm. Aldrig aldrig mer vill jag dit!!


Max och Nick står framför Birsta shoppingcenter (båda två fortfarande vid gott humör), intet ont anande om kommande helvetiska shoppingtimmar.


När vi skulle betala på Bauhaus fungerade inte våra kort. Inte ett enda.
Pinsamt, mycket pinsamt.
Ni vet hur det är:
Man letar desperat i plånboken efter kontanter, försöker taffligt, under diverse ursäkter hala fram ett kort det som det inte piper "ej godkänd" om när man drar det, kön växer bakom en, kassörskan ler lite medlidsamt, folk börjar peka och viska och man vill bara försvinna upp i tomma intet.
Problemet visade sig vara att det fattades tre hundra äckliga små kronor. Jag kom till sist ihåg att jag hade ganska exakt den summan i innerfickan på jackan (ibland är det bra att vara glömsk), och simsalabim var problemet löst.
Men det var ändå jäkligt pinsamt, för folk fortsatte stirra och viska. Till och med på parkeringen. Lustigt, trodde att det bara var i Söderhamn folk betedde sig så?
Väl ute på parkeringen ser Jonny att de tagit betalt för ett vattenlås vi inte köpt (det räcker med ett sånt till ett handfat). Jaha, in igen, packa fram varor, räkna om och sen ut till bilen igen och försöka trycka in allt i skuffen.
PUH!!

Vi kom hem med:ett par byxor, ett par shorts, ett par tröjor, en toalett, ETT vattenlås, ett handfat med skåp, en blandare, en spegel, ingen cykel till Nicke, inga byxor till Max, och inga duschdörrar. Det får bli en annan gång. Jag vill lägga denna upplevelse i mörkaste glömska först.




Jonny framför sitt Mecka. Förhoppningsfull, glad att vara framme och fullständigt omedveten om kommande upplevelse.
Hur mycket ler Jonny en timme senare?


 Max är snäll och roar Kean så gott han kan. Tro mig, det är inte en lätt uppgift att axla.

  
Hur mycket hinner tre glada grabbar prova innan stället stänger?


...en hel del hinner de med. Här är Max och Kean i vårt drömbadkar. Som jag kommer att beställa hem på postorder när det är möjligt. ;)

 

Som sagt, jag vill aldrig dit igen. En ren skräckupplevelse. Det får bli postorder hädanefter om jag ens någonsin kommer på tanken att handla något igen...

Och tack svärmor by the way för lunchdaten. Kul!

Jonny och jag diskuterar om eventuell naken katt:

-Flyttar det in en sån där katt så flyttar jag ut!
-Fint älskling. Ha det så mysigt i garaget.
-Ja, okej. Den kan bo här. Men jag tänker INTE ta i den.
-Ok. Deal. Du kommer att älska den. Jag vet det. Och du fick en hel Chrysler.

... förutom mina kunder idag ♥  så är dessa bilder nominerade till veckans härligaste. SMILE!


Raringarna på de här bilderna har inget med tatueraren ifråga att göra. Bara älskar bilder som får en att skratta. =)