Hudik vinner lätt. Om man mäter sjukhus. Vi har ju inte direkt vad man kan kalla sjukhus här. Det vi som har små barn...

I skrivande stund sitter jag och väntar på att Jonny och Kean ska komma hem från Huddik.
För en par timmar sedan blev det akut ambulans pga av att Kean fått vad vi tyckte var en mycket liten förkylning. Men...
Lillen hostade, kräktes och till sist fick han inte luft. Lite, lite förkyld har han varit, men inte något så det stör direkt.
Ändå är det samma scenario varje gång han blir lite snorig eller hostig.
Nu först har de konstaterat krupp. Tack och lov för det, då vet vi i alla fall.
Jag vågar inte ens gissa hur många gånger vi har ringt samt varit upp till Söderhamns jäkla (nu är jag arg) sjukstuga med alla dessa olika läkare som jazzar runt i sina tofflor och hummar som om de nallat på medicinförrådet.
Inte ett skit har det hjälpt, utan i stället har vi blivit hemskickade med rekommenation om att ta en alvedon och återkomma om det bli värre.
Gissa vad? Det blir värre. Alltid.
Så, en diagnos som de kunde ha ställt för flera dagar sedan om de lyssnat på lillen och på oss som föräldrar gled helt igenom deras fingrar. Och så här har det varit länge...
För en par år sen bröt Max fingret men blev hemskickad av läkaren med en spjälning som ramlat av innan vi nått entrédörren. Trots röntgen, trots att hans stackars finger antog storlek badboll, trots att han sa att något var väldigt fel.
En mycket generad sköterska ringer  upp oss dagen efter och ber oss komma upp igen. Fingret är typ - av. Varför är jag inte förvånad?
För ytterligare ett par år sedan blev Nick (och jag)  närpå avvisade från sjukan trots att han var avsvimmad och  okontaktbar. Nej då, han var bara jättetrött enligt en läkare (som aldrig förr träffat Nick). Envis mamma fick rätt (med hjälp av en karl från ambulanspersonalen). Nick hade vid 4 års ålder blindtarmsinflammation.
Jag kan göra en lång lång lång historia kort genom att säga följande: etc etc etc...

Och jag har ändå haft relativt små bekymmer. Jag känner en större bunt människor som har betydligt värre saker att förtälja om vårt kadaver till Kalle Anka-sjukhus.

Men är det nån läkare som bryr sig då? Hm, jag vet fan i mig inte. För det mesta lyssar de inte ens på vad man säger, och är du inte döende så kom för sjutton inte in på jouren. Problemet är att OM du kommer in på jouren så är uppskattad väntetid i Söderhamn ca 4-6 timmar. Så kom förresten INTE in om du är döende. Åk direkt till krematoriet.

Vad säger ni om det här då? Da Vinci kan sticka och gömma sig...

                                Allt är ritat med krita. Hur gör man???

Min favoritsida (förutom den här så klart) har gjorts om å det grövsta. Och bra som bara den blev det!! Men.... nu kan jag inte hitta eller förstå något... *surläpp* Kika in ni med och se på http://www.gaddad.se
Jag har världens mest genomtänkta alias på den communityn: Tjockisen. Ja, skratta ni bara.
Jag gick med där när jag var gravid med lilleman, och insåg inte att jag en dag pluppar ut lillen och i bästa fall tappar en par valross-kilon.
Men, gjort är gjort. Och Anders har fixat en sju jäkla sida, det är i alla fall ett som är säkert!! =)

Kean har fått en ny vagn. Den gamla brakade ihop igår eftermiddag när vi skulle på långpromenad.
Nu står istället en ny Cresent-sulky och väntar i garaget =) Det är en av mycket få saker som vi har köpt till honom som faktiskt är i nyskick, för det mesta har han fått begagnat. Men det känns skönt att köpa något rejält, för vi går ju en hel del...
Max var i Gävle på bowlingtävling igår kväll. Första matchen vann deras lag stort, andra förlorade de tyvärr.
Nick spanar efter ny cykel så till den milda grad att han var en kvarts millimeter ifrån att köpa en som var på tok för liten för honom. Han är ju rätt lång, mitt lilla trollbus.

Själv är jag tröttare än ett gammalt ök, men det blir ju så när man har jobbat fem långa, hektiska dagar. Tack gode gud att man har ett jobb att gå till ändå =)

Dagens jobb blev:


         Som ni förstår är det minnestatueringar det handlar om.

Jonny hälsar att det inte är Gud som ska tillåta en till kisse i huset utan han - Jonny him self alltså. Jo men kyss mig va?!

Nej, jag menar inte till midsommar. =P Jag menar NU. Pole dancing...

En mycket charmerande kund tipsade om något sånt som tränings/dans-tjohej. Och jag känner att jag bör nog prova. Faktiskt.
Det lät hur nice som helst när hon berättade om det...om inte annat kan jag ju roa de som är i lokalen samtidigt som mig... De som inte skrattar med mig tillåts skratta åt mig... Skulle gissa på att samtliga väljer det senare alternativet ;)


    Så här söt lär jag inte se ut när jag väl vågar prova....

Ikväll har jag, Nick och Kean fått göra något riktigt, riktigt mysigt.
Vi har fått kika (och klämma lite) på små (mycket små) nakna kissekatter. Har vi tur och om Gud tillåter så kanske vi kan få köpa en av sötnosarna. Vi håller tumme! =)

            Med dessa öron KAN man bara inte höra dåligt.

                 Kean gosar med pappan till pluttisarna.

   "Ettan" har samma matchvikt som en mutter ungefär. Men attan så söt!

                  Nick med lillan som i bästa fall kan bli vår. =)

Större delen av kullen. Blondie i mitten är den enda som bryr sig om kameran .

Vaddå?? Jonny fick köpa en hel bil, så då kan väl jag få kika på nakna katter?

Dagens bilder:




               Mycket text blir det ibland. Vackert om ni frågar mig!

Det har varit en ganska lugn dag på jobbet. En liten praktikant från klass 5 har jag haft hela dagen, och man kommer direkt att tänka på hur stor man själv tyckte att man var i den åldern. Och ändå såg tjejen så liten ut! Jag var äldre när jag gick i femman, helt klart. Så måste det ha varit....

-Vi har ett mycket stort vardagsrum
-Vi har en dyr blommig tapet på ena väggen
-Om barnen spelar boll i det rummet får mamman torka 2 liter saft på hela dyra blommiga väggen samt på större delen av golvet

Man kan välja att se det poitivt:

-Vårt vardagsum/matsal är tillräckligt stort för att spela fotboll i

-Vi har en väldigt ren och fin tapet på ena väggen