Alla inlägg under april 2009

Av Sofie Fredriksson - 10 april 2009 22:40

Har just kollat en till omgång av Singing Bee. Dagens program var ta mig sjutton det roligaste på mycket länge =)
Nu väntar guitarhero för make, son och svåger. Jag kollar på och håller efter dem så de inte avrättar varandra av avundsjuka och kunkurrens. ;)

Väskan är packad inför morgondagen. *längta*

Av Sofie Fredriksson - 10 april 2009 15:48

Ikväll blir det sushi. Yummie yummie!! De andra i familjen hotar att äta kyckling med curry.
Men vad är meningen med det då? Det slänger man ju ihop på en blinkfis hemma ju. Ska man ändå äta kinakäk så ska man äta något kul. Så kul mat nu kan vara. Operation övertalning snart alltså. (Som den militäriska tyrann jag är får familjen inte ens välja mat själva ser ni, mohahahaa).


Jonny och Jimmy är och tvättar leksaken, dvs nya bilen, dvs Jonnys nya älskarinna. Den bilen får sambons ögon att tindra på ett sätt som bara en par plåtbitar med schysst motor i kan... *lite sotis*

Själv packar jag lite inför morgondagens miniresa. Baddräkt och sminkväska för min del, badbyxor och badbyxor för grabbarnas del. Nu längtar vi!!

Av Sofie Fredriksson - 10 april 2009 15:16

Det är varmt och ganska soligt ute. Så imorse bestämde vi oss för att ta en rejäl långtur per fot. Inte ofta hela familjen kan göra något tillsammans.
Vi gick från oss och först till mommo och tiggde kaffe och kaka, sedan ner på jobbet (och piercade lite), sen hem igen (och vilar nu lite).  En promenad på någon dryg timme sammanlagt beroende på tempot.
Gud va skönt det är att röra på sig!! 

När vi kom hem hade jag ett missat samtal på nallen. Jag ringde upp. *trumvirvel grande tack*
Och vet ni vad? Det kommer att flytta hit en liten kisse om några veckor. Den skållade tomaten (sambons namn på den lille) kommer att bli vår! HURRA HURRA HURRA!!!!!

Av Sofie Fredriksson - 10 april 2009 15:08

Idag är jag inte fullt lika arg. Känns skönt. Men jag är så så less.

För att ge lite snabb bakgrund till mitt raseri igår skriver jag följande:

I princip varje gång jag har med Försäkringskassan, sjukvården, skolväsendet eller Skatteförvaltningen att göra är det samma sak. Alla är relativt tillmötesgående tills jag nämner vad jag arbetar med. Då kommer följande fraser (bl.a):

"Skulle du inte kunna skaffa ett riktigt jobb då?"  Sagt av först flera stafettläkare samt min ortoped innan de förstod (i alla fall en del av dem) att tatuering ÄR klassat som ett yrke och inte dagdriveri.
Jag ska till min ortopeds försvar säga att han efter min tredje operation var ner på studion och sa att jag gjorde det jäkligt bra som orkade kämpa för att kunna jobba med en halv näve (som han uttryckte det). Sen bokade han tid för en gadd =)

"Kan du inte köra med vänstern då? Så komplicerat kan det inte vara att tatuera väl?" Sagt av en kvinnlig, mycket stressad och hyperventilerande atläkare innan hon skrev ut Pronaxen mot min vilja. Tabletter botar inte, de lindrar bara en stund.

"Men det förstår väl alla att ni bara tjänar pengar på en innefluga för att folk sett det på nåt TV-programm. Det är inget hållbart du har valt att viga ditt liv åt. Inse det nu." Sagt av ytterligare en kvinnlig läkare här i Söderhamn.

"Varför ska du ha tre veckors sjukskrivning bara för att du är gipsad? Du kan väl syssla med annat på arbetsplatsen. Vår läkare kommer aldrig att godkänna det här vet du!" Sagt av F-kassan när jag var nyopererad för 2:a gången och lämnade in ansökan om sjukskrivning. Min läkare föreslog 5 veckors sjukskrivning samt rehab ett halvår, jag nöjde mig med 3 veckor och rehab, F-kassan ville ge mig 5 dagar och inget rehab alls. Så här är det: Går jag tillbaka till jobb för tidigt så är jag ju snart tillbaka i F-kassans system med ännu trasigare hand. Och så blev det. Tack, firman blir inte alls lidande av det här på sikt!

"Såna här flumaffärer håller ju inte. Är du med i någon form av a-kassa? Du kommer att behöva det vet du!" Sagt av en support på Skatteförvaltningen när jag ringde in och bad om att få momsblanketter skickade som de missat i förra sändningen papper. Återigen, jag hade inte bett om dennes personliga åsikt. Jag ville ha mina momspapper.

"Åh, jobbar du med IT. Vad kul att en tjej slagit sig in på det!" (Min firma heter Does IT Hurt?!)
"Nej, jag är tatuerare."
"Jaha, men då är det här inget för dig. Vi förespråkar seriösa genrer."
Sagt av receptionist hos SmåA när jag ansökte om medlemsskap. Behöver jag säga att jag la på luren?

"Du kan väl ändå inte ha så mycket att göra på din firma så du inte kan springa ifrån med kort varsel va?" Sagt av lärare på sonens skola som tyckte jag skulle sitta stand-by när hon ringde om återbud på samtal för några år sedan. Jag hade bett om en fast tid för att kunna planera om schemat.

Ovanstående är bara några skrala exempel på vad jag möter om/när jag har kontakt med instanser. Visst finns det de som inte ser ner på en, men inte är det många. Jag är så herrans trött på att bli bemött med allt annat än respekt. Kunde lika gärna utge mig för att vara knarksmugglare eller toadykare.
Det är kul att vara tatuerare. För då lär man känna folk och förstå hur deras hjärnor (inte) fungerar.



Av Sofie Fredriksson - 9 april 2009 20:50


Behandla din älskade väl, annars går det så här...



That's all folks! =)

Av Sofie Fredriksson - 9 april 2009 20:46


Tror ni jag känner mig lycklig efter dennan dagen???
Men söta skor har jag i alla fall (leker ytlig modebloggare)...



Av Sofie Fredriksson - 9 april 2009 20:43

Jag är jätteledsen och jättearg. Har sett fram emot glad påsk, inte en påsk med surläppen allan i släptåg...

Bakgrund:
Idag fick jag ett mycket otrevligt brev. Ett sånt brev som inte någon vill ha. Kronofogden stod det på kuvertet. Shit!
Jag öppnar brevet, övertygad om att det måste vara ett misstag. Shit igen. Det var det inte.
Jag har en överskjutande skatteskuld (visade det sig) som nu alltså har gått från Skattemyndigheten till - just det - Inkasso. Okej att det var en liten nota, men man blir ändå skärrad.
Problemet är att jag inte har fått någon som helst info om detta innan hela ärendet gått till Kronofogden. Nä, så är det.
Jag tillhör den andel av folket/företagare som faktiskt öppnar och betalar mina räkningar. Ibland en eller två dagar sent, men jag betalar ALLTID.
Så, vad göra?

Jag ringer upp skatteförvaltningen först, eftersom det är de som har skickat mitt ärende till Kronoägget. Jag yppar mitt ärende (frågar vad det är för pengar de saknar/vad jag har missat) och upprepar ärendet när jag blir kopplad till rätt människa.
I luren får jag en hyfsat trevlig skånsktalande man som är trevlig och tillmötesgående fram tills han frågar (och jag svarar) vilken branch detta gäller.
Jag svarar, sanningsenligt, att jag är tatuerare. Då brakar det löst.
För att göra långa historian kort citerar jag följande ord:
"oseriös verksamhet, oseriös arbetsgivare, svartjobb, dumskalle, svartbetalt, jävla dagdrivare, puckad, sunkaffärer, mindre vetande, mindre intelligent".
Han kunde även en del flerordsmeningar:
"Har man inte koll bör man inte bedriva firma, om du varit sjuk eller haft sjuka barn skiter jag i, om du inte är en seriös företagare är inte min ensak, att du skyller på borttappade papper (som jag till och med ringt och efterlyst pga att jag saknat dem) är idiotiskt, om du varit borta av oförklarlig anledning kan man fylla i en SK-blankett, men bemöda dig inte att skicka in den bara för att du inte kan betala dina räkningar i tid, etc etc."
Tack ditt jäkla fuckface!
Jag ringde och ställde frågan "varför har jag fått detta inkassokrav?" samt " vad har jag missat att betala (bad om exakta siffran, inte någon form av grov jäkla förolämpning)"
Jag bad inte om att bli kallad oseriös, dumskalle, pucko eller annat fint.
Jag ställde en enkel fråga som endast krävde ett enkelt svar. Observera att allt var frid och fröjd tills jag nämnde vilken branch jag har valt att jobba i.
Jag kan ta att jag har missat en betalning. Men jag kan inte ta att bli behandlad som en jäkla brud på Malmskillnadsgatan (inte för att jag vill klanka ner på dem....) när jag enbart ber om en enkel upplysning.
I sju hela år har jag drivit min firma prickfritt. I sju år har jag aldrig någonsin fått det här bemötandet när jag har ringt Skatten och bett om hjälp eller förklaringar.
Behöver jag säga att jag grät när jag lade på luren? Och då har jag ändå inte skrivit med allt den jäveln sa...

Slutledning:
Han har ....
1 - haft en dålig barndom
2 - haft en riktigt dålig dag
3 - haft dåliga erfarenheter av oss tatuerare i ett tidigare liv
4 - alltid haft en vurmande böjelse för att få snällt folk att gråta

Kan bara säga tack för att du pajade större delen av min dag. Hoppas din morsa serverar ruttna ägg till dig nu i påsk. Minst.

Del två av dagen:

Min ena sons fröken ringer (strax efter ovanstående) och ger mig en rejäl åthutning. And why?
Max kom för någon vecka sedan hem och grät pga att ena fröken hade sagt att "den här uppgiften är så enkel att en etta hade klarat den" när han inte förstod vad han skulle göra på en lektion.
Han blev sårad och ledsen, så klart.
I onsdags var jag på kvartsamtal (som det hette förr i tiden) och passade då på att ifrågasätta det här uttalandet till Max klassföreståndare.
Kontentan av detta är att Max klassfröken hade frågat fröken nr.2 vad hon menade med uttalandet, och då ringer hon helt sonika upp mig och är ilsken som ett litet bi.
Döm om min förvåning när hon erkänner att hon faktiskt har sagt så som min son påstod. (Jag hade förstått om hon hade nekat eller åtminstone varit förvånad och påstått sig vara oskyldigt anklagad).
Döm om min förvåning när hon skäller ut mig för att jag "tjallat" för en annan lärare. What?!
Man tappar liksom målföret ibland. Jaa, till och med jag kan bli stum. Ibland. Även om det är mycket sällan det händer.
Hela historien slutar med att jag snällt (men med besk ton) påpekar att om jag någonsin hör något sånt här igen så kommer jag att bli aningen förbannad. OCH, det kommer att få konsekvenser. Sur fröken lägger på. End of story.

Har folk redan börjat nalla på helgsnapsen????

Ingen bra dag med andra ord. Jag var ärligt förvånad när jag kom hem och såg att huset stod kvar och att ingen dött under denna härliga dag.
Något mer som Gud fader vill skicka på mig?
Go ahead, jag väntar med spänning...

Av Sofie Fredriksson - 8 april 2009 21:14


Jag har haft en känsla flera dagar nu av att jag glömt något. Kan inte komma ihåg vad *klurar vidare*


Idag har jag fått min nya pedal till studion. Me like a lot! Ni ska veta vad skönt det är att ha en ny pelle som inte knackar sig fram och kör med ojämnt tryck. Om jag får göra en kvalificerad gissning så tror jag att de flesta kunder håller med mig. ;)
Så, jag har kört mina maskiner idag som en prinsessa, nöjd och glad med livet.  


Imorgon är det dax att greja påskägg till våra små älsklingar. Jag har varit till Lilli's Smakeri idag och bunkrat choklad.
Max och Nick har visat sig vara ena riktiga chokladsnobbar, och när vi har en så eminent butik i stan så...
Man kan göra sig olycklig där (och samtidigt glädja Viktväktarna i och för sig), man kan göra sig fattig där (och samtidigt göra Lillis glad och rik som ett troll) eller, man kan försöka lära sig att handla med måtta och att bara äta en liten bit.
Jag biter mig i tungan och antar det sista budet i ordningen. Men choklad är gott. SÅ GOTT!

http://www.smakeri.se/

Den älskade kakaobönan som den ser ut innan bearbetning. Sen sätter jag tänderna i den!

Ovido - Quiz & Flashcards