Behandla din älskade väl, annars går det så här...



That's all folks! =)

Tror ni jag känner mig lycklig efter dennan dagen???
Men söta skor har jag i alla fall (leker ytlig modebloggare)...

Jag är jätteledsen och jättearg. Har sett fram emot glad påsk, inte en påsk med surläppen allan i släptåg...

Bakgrund:
Idag fick jag ett mycket otrevligt brev. Ett sånt brev som inte någon vill ha. Kronofogden stod det på kuvertet. Shit!
Jag öppnar brevet, övertygad om att det måste vara ett misstag. Shit igen. Det var det inte.
Jag har en överskjutande skatteskuld (visade det sig) som nu alltså har gått från Skattemyndigheten till - just det - Inkasso. Okej att det var en liten nota, men man blir ändå skärrad.
Problemet är att jag inte har fått någon som helst info om detta innan hela ärendet gått till Kronofogden. Nä, så är det.
Jag tillhör den andel av folket/företagare som faktiskt öppnar och betalar mina räkningar. Ibland en eller två dagar sent, men jag betalar ALLTID.
Så, vad göra?

Jag ringer upp skatteförvaltningen först, eftersom det är de som har skickat mitt ärende till Kronoägget. Jag yppar mitt ärende (frågar vad det är för pengar de saknar/vad jag har missat) och upprepar ärendet när jag blir kopplad till rätt människa.
I luren får jag en hyfsat trevlig skånsktalande man som är trevlig och tillmötesgående fram tills han frågar (och jag svarar) vilken branch detta gäller.
Jag svarar, sanningsenligt, att jag är tatuerare. Då brakar det löst.
För att göra långa historian kort citerar jag följande ord:
"oseriös verksamhet, oseriös arbetsgivare, svartjobb, dumskalle, svartbetalt, jävla dagdrivare, puckad, sunkaffärer, mindre vetande, mindre intelligent".
Han kunde även en del flerordsmeningar:
"Har man inte koll bör man inte bedriva firma, om du varit sjuk eller haft sjuka barn skiter jag i, om du inte är en seriös företagare är inte min ensak, att du skyller på borttappade papper (som jag till och med ringt och efterlyst pga att jag saknat dem) är idiotiskt, om du varit borta av oförklarlig anledning kan man fylla i en SK-blankett, men bemöda dig inte att skicka in den bara för att du inte kan betala dina räkningar i tid, etc etc."
Tack ditt jäkla fuckface!
Jag ringde och ställde frågan "varför har jag fått detta inkassokrav?" samt " vad har jag missat att betala (bad om exakta siffran, inte någon form av grov jäkla förolämpning)"
Jag bad inte om att bli kallad oseriös, dumskalle, pucko eller annat fint.
Jag ställde en enkel fråga som endast krävde ett enkelt svar. Observera att allt var frid och fröjd tills jag nämnde vilken branch jag har valt att jobba i.
Jag kan ta att jag har missat en betalning. Men jag kan inte ta att bli behandlad som en jäkla brud på Malmskillnadsgatan (inte för att jag vill klanka ner på dem....) när jag enbart ber om en enkel upplysning.
I sju hela år har jag drivit min firma prickfritt. I sju år har jag aldrig någonsin fått det här bemötandet när jag har ringt Skatten och bett om hjälp eller förklaringar.
Behöver jag säga att jag grät när jag lade på luren? Och då har jag ändå inte skrivit med allt den jäveln sa...

Slutledning:
Han har ....
1 - haft en dålig barndom
2 - haft en riktigt dålig dag
3 - haft dåliga erfarenheter av oss tatuerare i ett tidigare liv
4 - alltid haft en vurmande böjelse för att få snällt folk att gråta

Kan bara säga tack för att du pajade större delen av min dag. Hoppas din morsa serverar ruttna ägg till dig nu i påsk. Minst.

Del två av dagen:

Min ena sons fröken ringer (strax efter ovanstående) och ger mig en rejäl åthutning. And why?
Max kom för någon vecka sedan hem och grät pga att ena fröken hade sagt att "den här uppgiften är så enkel att en etta hade klarat den" när han inte förstod vad han skulle göra på en lektion.
Han blev sårad och ledsen, så klart.
I onsdags var jag på kvartsamtal (som det hette förr i tiden) och passade då på att ifrågasätta det här uttalandet till Max klassföreståndare.
Kontentan av detta är att Max klassfröken hade frågat fröken nr.2 vad hon menade med uttalandet, och då ringer hon helt sonika upp mig och är ilsken som ett litet bi.
Döm om min förvåning när hon erkänner att hon faktiskt har sagt så som min son påstod. (Jag hade förstått om hon hade nekat eller åtminstone varit förvånad och påstått sig vara oskyldigt anklagad).
Döm om min förvåning när hon skäller ut mig för att jag "tjallat" för en annan lärare. What?!
Man tappar liksom målföret ibland. Jaa, till och med jag kan bli stum. Ibland. Även om det är mycket sällan det händer.
Hela historien slutar med att jag snällt (men med besk ton) påpekar att om jag någonsin hör något sånt här igen så kommer jag att bli aningen förbannad. OCH, det kommer att få konsekvenser. Sur fröken lägger på. End of story.

Har folk redan börjat nalla på helgsnapsen????

Ingen bra dag med andra ord. Jag var ärligt förvånad när jag kom hem och såg att huset stod kvar och att ingen dött under denna härliga dag.
Något mer som Gud fader vill skicka på mig?
Go ahead, jag väntar med spänning...