Jo, jag har klämt i mig en rejäl portion sushi med i kväll. Kände att jag var värd det, och tyvärr måste jag erkänna att jag är totalt beroende av Yin Tai's sushi. Så herrans, attans gott!!!

Ont, det gör ont det gör ont, men det går... INTE! *trallar som jag vill*
Mina leder tar fan livet av mig snart. Blä! Kan det inte bli varmt ute nån gång då? Är det för mycket begärt? Alla tjatar ju om den globala miljövärmechocken, men inte har jag märkt av den inte. Jag sitter här med ett gäng filtar och raggisar och varmt té, men hjäper det? Nope!

I natt måste vi få sova. Detta har ju pågått sen natten mot fredag, och milt uttryckt så är jag schleten...
Stackars lillen hade ont i magen i natt igen, och det ordentligt,  igen. Han sov en stund, vaknade, gallskrek, pruttade, sov lite till, vaknade och skrek och *prupp prupp prrrrrrrupp*, och så fortsatte det hela natten igenom.
Men tror ni inte att han studsar upp glad som en lärka strax före sju ändå medan mamman ligger för döden av trötthet och bara vill vila lite, lite till? Var får han sin ork ifrån????
Vi har strukit mjölk i hans kost helt nu, och får hoppas att det ger resultat. På dagis har han börjat äta idag igen, så det hurrar vi för jättemycket! =)
Idag på jobbet har jag fått göra en liten ormdrake, en makeover miniformat och ett porträtt av en amstaff. Porträtt är ju något jag gillar, särskilt på djur, så dagen känns lyckad. =)
Åsså har jag ätit semla - igen. He he...

Har upptäckt att det är vanebildande att blogga... Hm...
Men än så länge slänger jag inte ut ens en hundradel av allt snask som EGENTLIGEN huserar i mitt liv (och mellan mina öron). För då skulle nätet sprängas av nyfikna typer. Yepp! ;)
Meeeen. Den dagen jag känner för det så se till att inte ha något otalt med mig *moahahaahaaa*
Se det som ett löfte, inte ett hot...  *tröstar*

För om man ändå blir anklagad för att vara the be-atch, vad har jag att förlora?
Räkna ut den enkla ekvationen om du kan människa!

Vi har fått vår vibrosauna såld. Och vem är gladast i Svea Rike?

Fia!!

Om jag ska vara ärlig så har det släpat efter lite i ekonomin sen vi flyttade. Jo, det var ju ett dumt stupido drag att flytta både hemma och studion samtidigt. Men är Fia känd för att tänka? Inte alla gånger...

Men nu ta mig tusan är vi ikapp, och hela mitt inre bubblar av lycka.

Jag är även lycklig för att lilla "skaklådan" äntligen ska komma till någon som bryr sig om den, någon som kommer att använda den och pyssla om den och älska den. =)

Och alla våra älskade barn är hyfsat friska och glada. Livet är gött! =)

Sent igår kväll bestämde jag mig för att varken jag eller övriga i familjen vill bli sjuka igen. Så, vad göra?

Jag gick in på en trevlig sajt och gjorde en örtagubbe mycket lycklig! Tänk att få ha en sån grinig sjukling som jag till kund. Vilken guldgruva! ;)

Så nu ska jag fan i mig bli den superstålkvinna jag alltid trott mig vara, ha!

Också ska jag tala om vad det aaabsolut sämsta med att vara tatuerare är.

En viss kund till mig går runt och skyltar med en av Sveriges absolut fulaste tatueringar. Jag skäms, inte för hur den är gjord, men att den är gjord.

För vad gör man som tatuerare när en kund kommer in och ABSOLUT bara vill ha en mindre snygg design som de själva suttit och knåpat ihop (och man inte får ändra ett uns på...)? Och inte vill man förolämpa kunden heller.

Nu har någon (skulle anta rätt så många faktiskt) talat om för denne kund att tatueringen suger fett. Något jag redan visste... Jag bankar huvudet i väggen och undrar varför i herrans namn jag gick med på att göra den över huvud taget. Nu för tiden gör jag sällan något jag inte kan stå för, vis av erfarenhet. Men ändå - Herr Ågren å jag är polare. Herr Ågren har visat sig vara relativt efterhängsen med...

Det blev tji sömn i natt. Igen. Uppenbarligen får Fia sova ett annat århundrade. Jag är så så trött, och lillen med så klart. Tack och lov har han världens underbaraste storebröder som gör allt för att pigga upp honom, (och mig). De är guld värda!!! =)

Min stackars lillkille har hostat och kräkits, hostat och kräkits hela natten lång. Min tidigare lycka över att hänga nytvättat har nu börjat falna något. Vi har kört 6 maskiner tvätt sen i fredags, och än är det inte slut.

Om man bara kunde förklara för honom att det snart blir bättre! Men allt man kan göra är att hålla om, trösta och vyssja när han gråter.

Jag känner mig så totalt maktlös!