Sent igår kväll bestämde jag mig för att varken jag eller övriga i familjen vill bli sjuka igen. Så, vad göra?

Jag gick in på en trevlig sajt och gjorde en örtagubbe mycket lycklig! Tänk att få ha en sån grinig sjukling som jag till kund. Vilken guldgruva! ;)

Så nu ska jag fan i mig bli den superstålkvinna jag alltid trott mig vara, ha!

Också ska jag tala om vad det aaabsolut sämsta med att vara tatuerare är.

En viss kund till mig går runt och skyltar med en av Sveriges absolut fulaste tatueringar. Jag skäms, inte för hur den är gjord, men att den är gjord.

För vad gör man som tatuerare när en kund kommer in och ABSOLUT bara vill ha en mindre snygg design som de själva suttit och knåpat ihop (och man inte får ändra ett uns på...)? Och inte vill man förolämpa kunden heller.

Nu har någon (skulle anta rätt så många faktiskt) talat om för denne kund att tatueringen suger fett. Något jag redan visste... Jag bankar huvudet i väggen och undrar varför i herrans namn jag gick med på att göra den över huvud taget. Nu för tiden gör jag sällan något jag inte kan stå för, vis av erfarenhet. Men ändå - Herr Ågren å jag är polare. Herr Ågren har visat sig vara relativt efterhängsen med...

Det blev tji sömn i natt. Igen. Uppenbarligen får Fia sova ett annat århundrade. Jag är så så trött, och lillen med så klart. Tack och lov har han världens underbaraste storebröder som gör allt för att pigga upp honom, (och mig). De är guld värda!!! =)

Min stackars lillkille har hostat och kräkits, hostat och kräkits hela natten lång. Min tidigare lycka över att hänga nytvättat har nu börjat falna något. Vi har kört 6 maskiner tvätt sen i fredags, och än är det inte slut.

Om man bara kunde förklara för honom att det snart blir bättre! Men allt man kan göra är att hålla om, trösta och vyssja när han gråter.

Jag känner mig så totalt maktlös!