Jag är trött men maken är nog tröttast! Hoppas på att få sova hela natten.
Imorgon börjar jag inte jobba förrän 11, hur härligt är inte det? Jag hinner alltså i lugn och ro med att äta frukost med hela familjen, gud va skönt!! =)
Så här är det:
Till studions två dörrar finns endast en nyckel. Inatt fick nyckeln sova över på studion i sällskap med praktikJocke och Sandra, vilket gör att jag måste ringa på porttelefonen för att bli insläppt. (Sandra brukar vara uppe med tuppen och vid god vigör när jag dundrar in, men idag var så icke fallet).
Så imorse när jag väl blev insläppt i studion efter mycken möda så hittade jag en mycket tungt sovande Jocke på min brits, i mitt bås. Tack och lov vaknade åtminstone Sandra av mina envisa knackningar och skrällande vid studiodörren. 
En kvart hade jag ägnat åt att försöka ta mig in i studion, men när jag såg den sovande tatueraren på britsen förstod jag varför han inte hade öppnat. Tröttare man får man leta efter, ha ha.
Trots att telefonen i studion (som ringer högt bara fyra meter bort) hade tutat bra nog så icke! Han hade väl drömmar om sin Emma kan tänkas.
Tyvärr fick hans sömn ett abrupt slut när elaka chefen måste ha tillbaka britsen omgående, pronto... Trots att han nyss vaknat så var han ändå glad, ett plus i kanten. Men skaffa väckarklocka mannen, please! *skrattar*
Samtal från studion i onsdags:

Jocke släntrar in på  jobbet: God morgon på er. Lugnt eller?
Fia: Mhm, allt lugnt. Jag har spytt galla med Sandra här bara. (Jag och Sandra har haft kvalificerat skitsnack på morgonen).
Jocke: Aha, jag förstår.

Jocke går in i köket och äter frukost, går sen på muggen (och fäller förhoppningsvis ner toaringen efter sig) och kommer sedan ut i studion igen.

Jocke: Men varför har du kräkts då? Magsjuk eller?
Fia: Öh? Vad, har jag kräkits? *funderar*
Jocke: Ja, det har du ju.
Fia: Men nu hänger jag inte med...
Jocke (efter en stunds hummande): Men du hade ju spytt över Sandra sa du.
Fia: Nä, det tror jag inte?
Jocke: Men du hade ju spytt galla på Sandra sa du!
Fia: Aah, nu förstår jag! Nej, jag har gnällt lite till Sandra bara, ha ha.
Jocke: Åh fan, då fattar jag nog (ser misstänksamt på mig och tror att hans chef surrar i nattmössan totalt). Jag som trodde du var sjuk, fan jag blev orolig!

Han är bra go, våran Jocke! Mitt jobb är kul! ;)
Han har jättemycket roligt att säga den mannen, och i den mån jag kan komma ihåg ska jag försöka ta med det så ni också får läsa härligheterna. =)

En liten känslig grej han sa här om dagen under ett djupt samtal var:
"Jag fattar inte varför nassarna förnekar det där med koncentrationsläger. De vill ju ändå inte att judarna ska få finnas!"
Och har han inte rätt så säg??

Jag har äntligen hittat kabeln till kameran, självklart var maken (as usual) totalt oskyldig *skämmas* Jag hade så fint städat jag, och lagt sladden bland nintendokablarna....
Här är lite bilder på delar av huset, lite suddiga men de får duga. Håll till godo!


 
Hallen. Min tomtetapet är fin faktiskt! Men röd...  

Köket.                   

 
Andra halvan köket.

Motsatt sida köket. =)

På studion är det lugna gatan, så lugnt det nu kan bli i alla fall. Här kommer lite bilder på vad jag sysslar med om dagarna:



Minnestatuering.


Hyllning till Nintendo =)

På dagarna har jag massor med kul grejer i kolan som jag vill skriva på bloggen. Men av någon anledning falnar tankarna totalt mot aftonen. =(  Kanske får börja inse att jag är senildement ändå och börja föra anteckningar. Hm...

Jag har i samförstånd med min hjärna bestämt att jag tänker börja ta in piercingsmycken och kanske lite kläder till studion igen. Och jag som absolut inte skulle hamna där - igen. Men jag saknar mitt bling i kassadisken när jag är ute på motionsrunda i studion, det glänser så fint tycker jag.
Diamonds are a girl's best friend... *trallar glatt*

Åsså har jag varit megaduktig igen (tääänk vilken pärla jag är, he he) och sorterat papper hela kvällen. Så nu blir revisorn glad får jag hoppas.
Jag sköter mig! <---blåser upp mig som en tupp i hönsgår'n.

Nu är det natta!

Vi är lite sura jag och maken nu. Och ungarna. Och djuren.

Dagen var bra fram till damen från mäkleriet hörde av sig om uppvärderingen av huset. Gissa vad?
Huset är nu värt mindre än det var innan rustningen. Ändå har vi (eller snarare Jonnyboy och till viss liten del pappsen) dressat kök, hall, matsal och dusch från topp till tå. Alla vitvaror i köket är bytta, och allt är nytt och tip top. Plus installation av luftpump och fläktar mm.
Men, ändå fick vi kåken lägre värderad, och det känns så jäkla orättvist med allt slit Jonny har lagt ner. Och vad hade den sköna bönan från Länsförsäkringars sketna tillhåll för anledning att helt plötsligt sänka värdet på huset? Jo, det ska jag tala om för er!
Hon sa att tyvärr hade huset råkat bli för högt värderat tidigare, innan vi köpte det. Men oj då, det "glömde" de informera oss om... Hm, vaffö då då? Och så påpekade hon att huset faktiskt varit svårsålt (under bankkrashen, wonder why???) innan vi köpte det. Men när vi skulle köpa huset minsann blev vi flera gånger upplysta av samma mäklare vilket himla bra pris vi fått som lyckats damma in ett sånt skambud på det jättejättefina huset.
För oss låter det rätt skumt! Döm själva.
Så, det enda rätta i detta läge är att be om en ny värdering av opartisk mäklare. Om domen blir lika så FINE, det kan vi ta. Lovar att inte sura vidare i så fall.

På studion har det varit lugna gatan idag. En av våra absoluta stammisar fyllde år så jag köpte med en rejäl tårta och firade lite. Alla dagar är tårtdagar!!

På förmiddan fick jag ta en tur - igen - till skatteförvaltningen. Samma trevliga människa som i förrgår (jag har nu bekräftat att hon faktiskt heter Lena) satt där, och jag fick åter igen ett jäkla bra mottagande. Vilken härlig människa!
Så, nu har vi rett ut allt som har med min stackars anställdas skatt och avgifter att göra, vi har rett ut alla andra papper med, och vi har rett ut att jag inte är den kompletta nolla jag trodde mig vara.
För vet ni vad? Inte en siffra hade jag räknat fel i alla papper som jag har fyllt i, HURRA HURRA! Jag gillar mig själv såna här dagar, för då känner jag mig duktig. ♥
Jag har även skaffat en herrans bra revisor som inte är snobbig, inte är självgod och är helt normal och supertrevlig att prata allvar med. Me like a lot!
Så, Fias lilla liv artar sig. Och så långt jag kan se är ingen olycka i sikte ännu. Men det lär väl komma antar jag. Det vore ju synd att låta lilla mig vara glad och lugn alltför länge, eller hur Gud?! *grälar lite med blicken skarpt stirrande uppåt*

Kamerakabeln är fortfarande borta, så imorgon grejar jag nog en ny. Puzz

Faktiskt så älskar jag mitt jobb. Hur många kan säga det?
Kölistan är lång, kundkretsen är numera enorm och mitt rykte är relativt gott. Tack alla underbara glädjespridare för att ni väljer min lilla (snart stora) studio att tatuera er i.
Jag tänkte för att klargöra för er som inte sprider så mycket glädje och visa hur det ibland kan låta i en studio.
I min studion sitter följande som jag tåtade ihop efter en dag fylld av sarkastiska, surpuppiga kunder (tack och lov att de dagarna är relativt få).
Läs och lär kära vänner!

MÖT MIN VARDAG
-Va?! Har du inga tider förrän i -----????
-Nej, tyvärr är det fullbokat helt tills dess.
-Men...Hur kan det vara så? Har du inga tider alls innan dess då?
-Nej, tyvärr är det så här. Men det händer ju ibland att det blir avbok, även om det inte är jätteofta. Kanske du vill sitta med på återbudslistan så länge utifall?
-Ok, men bokar folk av ofta då? För jag vill verkligen tatuera mig nu snart!
-Det händer inte så ofta att folk droppar av, och när det väl blir så är det i regel med kort varsel.
-Men finns det verkligen inga tider alls innan dess då? Jobbar du inte heltid eller? Det är ju inte mitt fel att du har så lång kö... Går det inte att fixa något på sidan av då?
Dumsnäll tatuerare kollar återigen i tidboken.
-Vad vill du göra för tatuering då? Stort, litet?
-Åh, men det har jag ingen aning om, jag vet inte alls vad jag vill ha...

Någon som känner igen sig? Det här möts jag av ett x antal gånger varje dag (i värsta fall) av till synes helt vanliga människor. Några förstår mer, några förstår mindre. Ni som förstår mer behöver inte ta åt er av följande:

Om jag fick välja skulle dygnet ha ca 500 timmar. Jag skulle vara alla kunder till lags, jag skulle aldrig bli trött, sjuk, hungrig eller toanödig. Jag skulle vara världens bästa tjej som alltid, utan reservation, fanns där för mina underbara barn, min man, min släkt och mina vänner. Och min studio!
Antar att du liksom jag inte fått något "kila-vidare-datum" av moder Gud, och så länge det inte brinner i din ända så ber jag dig att ta åtminstone ett andetag och tänka efter.
-En tatuering är för resten av ditt liv. Det är en gåva till dig själv och din kropp, något som stärker dig i din identitet. Den kommer alltid att finnas med dig, inte bara idag, utan varje dag i resten av ditt liv, dag som natt. I bästa fall ska du aldrig behöva ångra den. Så, varför så bråttom??
-Om du inte vet vad du vill göra för motiv (eller åtminstone på ett ungefär), så varför inte ge dig själv gott om tid att känna efter och fundera? Sedan när var eftertanke något dumt? Boka gärna tid ett halvår framåt, och om du ändå inte hunnit bestämma dig, så boka om. Det är faktiskt helt ok!
-På frågan om jag inte jobbar heltid...Hm... Vad innebär heltid för dig vännen? 7-16 måndag-fredag?
Vad sägs om våra arbetstider: 07.00-01.00? Med lunch och pisspaus endast om det hinns med?
Är det någon som på fullaste allvar tror att jag daskar ur mig en par tatueringar bara så där, slänger all skitig utrustning åt sidan (som därefter lämpligt nog rengör sig själv), tar jäkligt bra överbetalt för att sedan såsa hem och ägna dygnets övriga timmar åt att käka oxfilé medan TV:n brinner varm?
NÄR JOBBADE DU SOM TATUERARE SIST?!
Du som har följt mig måndag-söndag 7-01 är kvalificerad nog att komma med syrliga pikar och sarkasm, ni andra kniper igen grötluckan kvickt som fan. Begrips??
-Oavsett om jag jobbar kväll, dag och dygnet runt så är det bokat långt framåt. Det är faktiskt en bra grej att din tatuerare är välbokad, det betyder nämligen att han/hon gör bra jobb och är populär.
Men du kanske vill vara den sista som sitter i min stol arbetsdag 6 efter lika många 14-timmars pass? Det är väl en trygg känsla att tatuerarens ögon är jättetrötta, och huvet det sitter fast i är tämligen ofokuserat?

But hey,  DIN TATUERING ÄR DET VÄL INTE SÅ NOGA MED? ELLER?

Ps! Vill du veta vad vi tatuerare pysslar med i studion förutom att tatuera så svarar vi gärna på den frågan. Eller varför inte följa oss en vecka?

Fan, vilken turbulent helkoko-vecka det har varit så här långt. Ni som läst de tidigare inläggen (nu borttagna pga ramaskri) vet vad jag talar om här... Nya lärlingen blev tyvärr inte så långvarig. Det ville sig inte. Alls. Typ. Bah. Liksom.
För det är ju så ungdomar av idag uttrycker sig. Det är ett språk de behärskar till fullo.
Ett språk de däremot inte behärskar är det gutturalt skit-tradiga vuxenspråket, det där som inkluderar orden ta ansvar, ta egna initiativ, ha god framförhållning, kommunicera rakt med de omkring dig, etc etc . Ni vet hur det är; Man talar om att så här är det, så här funkar det här, och vid funderingar säg till. Ex nedan är  taget från min studio, och visar duktigt hur det oftast ser ut när nya kommer till mig för att  -vad de kallar- jobba:
-Jobba heltid är lika med att vara på arbetet runt si så där en 40 timmar per normal vecka, och -just det- JOBBA!
Bläddra tidningar, tvinna hårtestar, springa på stan och lalla, klottra krusiduller på collegeblock, sms:a och räkna pormaskar på näsan får du göra på dina raster eller på din fritid.
-Med jobb menas att vara aktiv. Visst kan det se bra ut för den som endast ägnar ett ögonkast åt ungdomen med golvmoppen i handen, men för den som tittar tre sekunder till ser det lite annorlunda ut. Märkligt vilket bra hakstöd en mopp kan vara. Och vad intressant och absolut nödvändigt det blir att stanna upp för att kommunicera med alla runt om med ett sånt ädelt verktyg i näven.
-Ska du vara ledig så får du inte betalt för utebliven arbetstid utan skälig anledning. Täääänk vad bra det hade varit om alla kunde ta en dag ledigt då och då och ändå få inpetat full lön på kontot, jäsig tanke va? Ett sånt jobb vill jag ha!
De flesta av oss enormt tråkiga vuxna vet att man endera får jobba igen den tappade tiden (om ens slavdrivare tillåter en sån ynnest) eller snällt avstå från en lönedag eller två. Det suger att det inte är som på skoltiden när du fick ditt studiebidrag även om du skolkade lite sporadiskt (eller en hel del...)
-Du avbryter inte ett pågående samtal om det inte brinner i bakdelen på dig. Du hojtar inte hjälp om du inte först tänkt till lite, och du ropar inte på hjälp 15 gånger till så fort handledaren går längre än 1 meter bort.
-Du kan inte kalla det "att köra med" för att chefen ber dig städa upp det du skräpat ner. Att ta reda på sin egen skit (och ibland hjälpa andra att ta reda på deras) tillhör allmänt hyfs ser du.
-Du säger inte "det vet jag väl" eller "det har jag redan tänkt" när allt du tydligen vet eller har tänkt på är gruvligt, uppenbart ogjort och skulle ha blivit avklarat för en par timmar sedan.
-Du kan inte vara uppkäftig eller överlägsen redan första arbetsdagen. Alla yrken har en viss hierarki, och med det menas att chefen faktiskt bestämmer och har ansvar på din arbetsplats. För om något går snett, vem får ta smällen??? Duktig idiot - just det - din chef! Och vem får betala ut din icke väl värda lön och i värsta fall även ersätta kund för illa utfört arbete? Rätt igen - chefen. Vem har byggt upp den färdiga plats du nu befinner dig på? Vem har slitit som ett djur för att du ska kunna trivas på arbetet?
Mhm, ni fattar. Bra, då slutar vi med gissningarna här och nu. För ibland går det bara inte att kommunicera. Att spela dum är ett knep som de flesta bossar ser igenom, lika så att den framför en ljuger en rätt upp i ansiktet. Och vet ni vad? Vi blir lika sårade och arga som ni skulle bli om någon gjorde det samma mot er. Vilken överraskning va? Bossen har känslor! Men nu är jag tillbaka där jag började, nästan. 
Som vanligt vill jag inte såra någon, men snälla ni... Tänk efter om ni pallar trycket innan ni kommer till mig och tycker att ni ska leka Miami Ink. Det här är riktat till samtliga som vill in i branchen, inte några särksilda individer. Det ÄR en hård branch, det ÄR mycket slit, mycket skit-göra och satans hård konkurrens. Många gånger går man kanske hem med en klump i magen och vet inte om man orkar längre, och lika många gånger studsar man hem som en pingisboll, överlycklig över att allt har klaffat perfektus den dagen.

So, at last... Studion har nu tre shyssta tatuerare, en liten skol-praktikant och en sju jäkla bra receptionist. All set then. VÄLKOMMEN!!

Pratade just med en god och  snäll, men mycket irriterad kollega. Hon, liksom jag har haft det lite problematiskt med lärlingar. Visst, man vill hjälpa alla rara människor (främst ungdomar) som kommer och vill bli tatuerare, men det finns faktiskt en par saker ni bör förstå innan ni söker plats hos oss:

-Du ska kunna rita, bra ska det också vara. Kom inte och säga att rita är "skit-trökigt" när det är en major part av vårt jobb darling! Rita gärna något mer än svarta tribaler. Såna kan mina grabbar som är 10 och 12 också rita ser ni.
-Du ska veta att det vi sätter i huden är permanent.
Permanent betyder att det stannar för alltid. Det är ingen jäkla lekstuga i studion, där man snor okunnigt folk på pengar och presterar skit som fördärvar dem för alltid. (Ja, det finns laser. Men vill du verkligen bekosta det åt din kund?)
-Du ska kunna ta folk. Var artig, presentera dig, möt kunder med den respekt de förtjänar. Detta moment har inget att göra med konstnärlighet, men inga kunder - inget jobb för din del!
-Ha gärna en s.k portfolio när du kommer till oss (på avtalad tid tack. Hoppar du bara in och sticker en bunt knöliga teckningar under näbben på oss åker du ut!)
En portfolio är en pärm med högkvalitativa teckningar, gjorda av DIG SJÄLV. Kopierat från nätet? Glöm din dröm!! Är du en av dem som suttit hemma och dumkört, så ta med bilder av dina verk med.
-Vi stoppar nålar i huden på folk. Det betyder att det blöder. Där det finns blod, där finns det risk för smitta. I kategorin smitta ingår bl.a: HIV, hepatit B och C och annat trevligt. Gullig liten petitess va? Ta det i beaktande innan du köper Kinatillverkat tattoopaket och börjar hugga hej vilt...
-Säg aldrig, ALDRIG till din chef på studion att "så gör de inte på Miami Ink". ...om du inte har dödslängtan...

Jag fick så lov att kliva upp halv sju i morse. Lilleman tyckte vi hade sovit klart då. Och eftersom Älsklingen jobbat så herrans hårt (för hårt) ett bra tag nu så ville jag låta honom sova ut lite.
Tapeten han satte i hallen (min tomtetapet) igår kväll/natt blev aldrig riktigt klar, så med massor av tid och ingen som bevakar tyckte jag och Kean att vi skulle hjälpa till lite och överraska. Och nog blev Jonny överraskad allt...

Det såg ju så lätt ut när han svushade dit de jäkla pappersbitarna ( läs tapetvåderna) igår, och jag tyckte inte att det skulle vara så mycket svårare för mig. Det var ju faktiskt bara 5 cm som fattades ute på änden, både uppe i hallen och nere i trappan, och jag har ju faktiskt ett hantverksyrke jag med. För att inte nämna mina eminenta hökögon som ser allt. Jag fick dock, relativt snabbt, erfara att kommunikation mellan öga och hand inte funkar om det inte gäller tatuering för min del...
Och jag ville göra något bra, hjälpa till lite för att vara snäll. Men, som vanligt vet man efteråt att det skulle man inte ha gjort. Det ser alltid lätt ut när proffsen gör det... Och då pratar vi inte porr här gott folk...

Själva blaska på klister och få dit tapetbitarna (som tyvärr fick skarvas lite en par gånger) gick väl rätt bra att få dit, jag har väl lite koll i alla fall. Med betoning på lite.
Men vad händer sen då, när tapeten sitter på väggen och det sticker ut snuttar här och där som behöver jämnas till?
Jag har kommit fram till följande:
-Man ska INTE använda saxen, det blir inte snyggt då.
-Man ska INTE köra på "fri hand", den termen existerar bara inom mitt yrke.
-Man ska helst använda något rakt, hårt och skarpt att skära efter, det blir bäst så.

Så, jag fick ju så lov att väcka den stackars Jonny och bekänna mitt brott. För jag fattade ju att det kunde ha sett bättre ut...
Behöver jag nämna att han klev upp rätt snabbt? Behöver jag nämna att han fick ett smärre vansinnesutbrott?
Äsch, besiktningen/uppvärderingen av kåken är ju någon dag bort (på tisdag morgon) så jag hoppades att jag skulle vara förlåten. Tyvärr var det ju inte sista grejen som skulle fixas innan tisdag, så visst, jag förstår att han blev en smula upprörd.
Men, eftersom han ändå älskar mig så mycket och förlåter mig aaaaallt så kom jag undan denna gång med *torkar svetten ur pannan och andas ut* 
Men det vet de fan om jag gör om det tilltaget igen. <----nyklok Fia funderar

Det krävs mycket lite för att denna mucho trötta man skall få nog nu.
"Ett ord till och du får denna rulle i huvet! "

I morse kom bruttan från mäkleriet och kikade igenom huset för eventuell uppvärdering. Hon såg ju nöjd ut enligt sambon, så det är bara att hålla tumme tills imorgon då domen landar.
Jag har jättefina bilder i kameran, men någon (ingen nämnd, ingen utpekad) har gömt min sladd, så jag kan inte lägga över dem i datorn. Ni får vänta!


Detta är jag när jag blir påhoppad utan förvarning av Skatteförvaltningen


My life so far:

Helgen var ju bra, en hel dag ledigt - söndagen - och den gick ruggigt fort kan jag upplysa. Vill ha meeer helg!! Vem fan kom på att veckan bara ska innehålla sju dagar? I och för sig hade jag väl jobbat 13 av 14 dagar om veckan var så lång, men ändå *gnälla*

Igår var jag till skatteförvaltningen. Inget kul ställe för en sån som mig (som alla tror sig veta så svartjobbar tatueraren ENBART). Vi är aldrig lagliga.
Jo men hej du! Och när jag blir sjuk står det då noll på F-kassan, det gillar jag!
Kan meddela följande:
Det enda som räddade min gårdag var att damen som satt i receptionen på Utsugar-borgen var urtrevlig och ytterst hjälpsam.
Jag kom dit lite i panik för att jag (vilket senare bekräftades) inte hade fått alla papper på min kära anställda som jag trodde mig behöva. Och nu till kruxet:
De kunde se att jag är anmäld som arbetsgivare från december -08. De kunde se att jag hade en ynka anställd.
Vad de däremot inte kunde se var vem den anställda är. AND WHYYY???
Jo, det ska sur-Fia tala om:
DE HAR INTE SKICKAT DE PAPPER JAG SKA HA, SÅ NU RISKERAR JAG BÖTER FÖR ATT JAG INTE HAR SVARTJOBBARE HOS MIG!
Jag är sur, gillar inte skatteverket längre alls, typ! Min smarta hjärna har räknat ut att om jag hade svart arbetskraft hos mig så hade detta inte hänt. Men bara för att man är ärlig så går man på pumpen. Jäkla papperssverige! *muttrar lite*
Jag ringde in till Utsugarna förra veckan och frågade om jag behövde något mer papper som bekräftade vem som jobbar hos mig, och fick svar NEJ när jag rabblade upp vad för papper jag redan hade. Men det stämmer icke.
Sätt gärna någon bildad männsika i rådgivningen hörrni, inte nåt jäkla nöt som skrattar och slår igen trattarna som är lokaliserade på var sida om hans skrämmande tomma bikupa när man försöker prata med honom.
Men nu är ni fast, jag har kommit på er med näven i kakburken era små skatteslurpande amöbor!
Alldeles säkert hade Utsugarna räknat ut att jag inte skulle orka ta mig igenom papperstrasslet och därför ge upp och anställa svart som natten. Men mig gick de bet på minsann, he he. Alldeles säkert tänkte de nog tjocka på sin redan översvallande fika-kassa med min miljonböter för illegal Maria, men noohooo då, det kan ni glömma, he heee.
Ni får fortsätta äta torra gamla skorpor och dricka halvkallt, surt kaffe på era raster. <-------------------------hemmasnickrad konspirationsteori
Men en som inte får torra skorpor är damen som hjälpt mig, heter hon möjligen Lena? Jag tänker gå dig med den största tårta jag kan hitta, för det är hon värd. =)

Ikväll har jag färdigställt två porträtt med lite kuriosa runt. Ett jobb som jag längtat länge efter att få färdigställa! Bild kommer när sambon plockat fram kabeln...