Nu vill kameran fungera igen, så jag lägger in ett gäng bilder på allt jag missat =)

Lillens rum är nu ljusgult istället för mörkt blått. Jättefint! =)


       

Idag har det varit en rätt bra dag på jobbet. Två porträtt har jag fått äran att göra, ett föreställande självaste Bob Dylan och ett på en liten tjej.

Jag måste säga att jag bara älskar att göra porträtt!! På något sätt känns det väldigt meningsfullt att få göra bilden av ett älskat barn på en stolt förälders bröst, eller som i det andra fallet, porträtt av en musiker som fått en ung kille att börja spela och leva för musiken. Jag har ett toppenjobb såna här dagar! =)

Bilder kommer upp senare, när min urballade kamera vill fungera...

Idag har det varit en bra dag. Allt har varit lugna gatan på jobbet, om man inte tänker på en gubbe som skällde ut mig för att våra priser är för dyra. Men nu råkar det tyvärr vara så gubbe lilla, att den utskällda tatuerarens priser ligger på en tredjedel ca av landets övriga tatuerares priser. Men gnäll på du bara *sura big time* Och att vara otrevlig löser precis inget alls!

Grabbarna mår rätt bra under omständigheterna. Men de har lite ångest för de vill inte åka till pappa i helgen, men vågar heller inte säga ifrån helt av rädsla att göra honom ledsen. Vi får se hur det löser sig. Det enda jag kan göra är att ge dem styrkan att göra som hjärtat känner, och inget annat. Känns det bra att åka så ska de självklart åka. Men är de så rädda och oroliga som de varit närmaste veckorna, ja då ska de kanske tänka på att stanna hemma. Det ska ju vara kul och kännas bra att få träffa pappa, inte något annat!

Problemet här är nu bara att pappan i fråga inte tror att de kan tänka själva, utan att det är jag och Jonny som placerar diverse tankar i deras huvud. Moget mannen!!

Vi har äntligen börjat friskna på oss något så när. Bara en par snoriga näsor och hosta, men annars börjar det likna ett gott liv igen =)

Nu är det dags att plocka fram den gnälliga lilla kärring som bor i mig, för nu är Fia så trött, uj uj.

Fick just veta att banken gjort avslag på vårt runstningslån, till synes (så klart jag tycker det...) utan giltig orsak. Det skulle vara helt grönt att låna till att rusta vår sketna toalett, som är allt annat än fungerande enligt banken. Inga hinder vad de kunde se.

Så, vi var dumma nog att ta hit en hantverkare som skulle påbörja eländet i nästa vecka. Golvmatta är köpt och allt är färdigplanerat.

Och så går bankhelvetet och säger nej, helt utan förvarning.

Det känns ungefär som det gjorde för en par veckor sedan när en mäklare skulle värdera vårt lilla hem efter rustningen, och hon sänkte värdet på huset istället för höjde det med ursäkten att "huset varit svårsålt/hon hade glömt att berätta att värdet sjunkit på kåken sedan vi köpt den/etc etc. Kul värre, och nu är jag pisst som bare den!

Älskade maken var smart nog att inte upplysa mig om läget förrän jag slutat jobba. Stackars sista kunden i annat fall... =(

Men jag antar att det bara är att ta nya goa tag i livet och hoppas på att morgondagen ter sig aningen ljusare. Tycker att farbror Gud borde ha slut på alla exkrementer han har låtit hagla över mitt huvud nu...

Priset år 2009 för bästa värktablett går till... *trumvirvel*

                                  
              Kanske jag tar mig till jobbet ändå idag.

...eller inte. För jag är sjukling - igen!!
Det är riktigt synd om mig om jag får säga det själv *harkla slem och snörvla big time* Ingen vacker sångröst har jag heller... Sambon däremot är van vid detta laget och tar mitt ynkliga tillstånd med stora skopan salt. "Du är ju jämt sjuk ju!" Men visst har han rätt (tyvärr, inga sympatipoäng från honom inte). Det har varit en period av envisa j-la förkylningar, ledinflammationer, stressfrakturer i fötter, migrän, håravfall (fast det gör inget, jag har tonvis med barr kvar att lossa), ond mage, nya cystor i de veneriska områdena (nu blev vi allt intima med varandra, hm?), munsår, dålig hy, onda händer, iskalla fingrar, sneda kotor i ryggfan, busig mage (fast jag faktiskt sköter maten rätt bra), gnäll ynk tjat, gnäll ynk.....
Fia är en ruin, och min man har gift sig med fel dna-kod. Så är det.
Vi hoppas livligt att ingen av barnen får mitt obefintliga immunförsvar!!!

Men allt elände till trots har vi ändå haft en hyvens bra dag. Jag och stora grabbarna var på badhuset i flera timmar, och vi är alla glada att vi vågade trotsa snökaoset på vägarna för att ta oss dit.
Vi har haft en riktig pangdag, med bubbelpool, ångbastu och massa fika fullsmetat med härligt, klibbigt socker i alla önskvärda former. DET SKA VA GÖTT Å LEVA!!! Och det är det, förkylning till trots. =)
Imorgon är det måndag vilket betyder att jag ska till jobbet. Det ska bli riktigt intressant att se om jag kommer ur sängen så som jag känner mig nu. Men - jag har ett ess i jackärmen - Maria den underbara. Hon kan pigga upp vilken trött själ sm helst, helt makalös är hon!! *mmmmmwwaaaa! <---ska föreställa pussljud*
Mitt sista hopp står nu till min receptionist och allt i allo. I lördags var hon ledig, och det var ju lite tomt utan henne ska jag erkänna. Men å andra sidan fanns det inget annat än småpyssel att ta sig för på jobbet, så jag klarade mig själv ändå.
Nu har Fia nämligen varit duktig nog att sätta upp en liten skylt med bland annat öppettider på i trapphuset. *ger mig själv en klapp på axeln*
Självklart ska jag gnälla lite också, annars kanske ni tror att jag har tappat stinget och så kan vi inte ha det, no sir!
Grabbarnas far har inte hört av sig så som vi hoppades nu när de har mail. Inte svarar han på mail heller. Good, förstör du bara. Tyvärr är det pojkarna som får ta smällen som vanligt. Men, har man inget iq så är väl inte det så lätt att räkna ut, så jag får försöka att inte vara alltför hård i mina uttalanden.

Nu till något betydligt roligare! Julen är ju slut och ihoppackad för de flesta. Så jag unnar mig att gona ner mig i soffan och le lite elakt med denna fantastiska dikt (barnförbjuden). Jag inbjuder er samtliga till mitt kvällsmys, så;
Koka en rejäl kopp té, bre några goda mackor att doppa, och ta fram de pepparkakor som alltid lyckas bli kvar längs bak i skafferiet. The story begins.....

Midvinternnattens köld är svår.
Tio små nissar i djup snö går
Rävsax gömd under täcke vitt
knipsar nisse av på mitt.
Livsanden snabbt från honom tryter,
snart i eget blod han flyter.

Nio små nissar i midnattstimma
traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar från sitt näste.
Istapp faller tyst från sitt fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
ligger död på farstutrappen.

Utanför dörren står gröten och ångar.
Åtta nissars intresse den fångar.
Under stigande hunger fatet de nalkar,
en stackars tomte på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt,
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har,
där sju små nissar in sig tar.
Katten som bak dörren ruva,
slukar nisse med hull och luva.
Resterna av tomtehand
slickar Misse av från tand.

Sex små nissar mot julbordet ila,
snabbt de uppför bordet kila.
När sista tomten över kanten hasar
han greppet tappar och nedåt rasar,
Faller nedåt likt ett lod.
Mattan färgas röd av tomteblod.

Tomtar fem i väldig iver,
springer runt ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rätt på knivens egg.
Lilla nisse stackars saten,
rinner ut i sillsalaten.

Fyra nissar har festat på sill
och nu törsten släcka vill.
Mot glöggen de ilar i samlad tropp
och tar sig drycken i varsin kopp.
Ner faller nisse i glögghett hav.
Likt en skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små tomtar i granen svingar
mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära vågar,
snart han står i ljusan låga,
doftar då likt vidbränd stek.
Ångrar snart sin ystra lek.

Två små tomtar omkring sig tittar
då en smällkaramell de hittar.
Nisse ner på den han hoppar,
ledsamt blir det som honom stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans
finns nu nisses hjärnsubstans.

Husbonn stiger upp i natten
för att kasta lite vatten.
Under husbonnes tunga toffla
nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var,
inte en enda tomte finns det kvar.

God Natt!

Nu är vi färdigbastade, det gick fort det. Fia gillar icke värme så mycket så hon vill bo i bastun hela kvällen. Plus att jag närde en liten förhoppning om att det skulle ligga kvar någon liten räkstjärt i skålen som Max adopterat... 
Jag fick ett gäng räkor jag med, han hade varit snäll och sparat några till lilla mamman. =)
Jag sitter och känner mig så där loj men fräsh som bara en bastu kan åstadkomma, mmmmm....
Ikväll har jag även sanerat vårt badrum/toalett på övervåningen. Vi upptäckte ju tidigare i veckan att det läker någonstans i samma area som toalettstolen står. *Iiiikkk!!!!!* Hur kul är det på toppen av allt annat?
Men gott folk, det blir lite värre än så.
För att samla upp allt vatten som arean runt toaletten släpper ur sig (vi har ännu inte lokaliserat exakt varifrån vattnet kommer) så hade vi slängt ut handdukar för att stoppa vattnet från att nå ut till hallen. För det var en hel del vatten, pool typ...
Och vad händer? Jo, vi har en katt som heter Kitty. Kitty gillar att kissa på handdukar. Eller för all del andra tygsaker som ligger på hennes "potthöjd". När man i en kort sekund av obetänksamhet råkat placera en frotté i golvhöjd så är hon där. Särskilt snabb är hon om kattlådan inte är helt kliniskt tömd.
Men som tur är älskar vi henne ändå. Något mindre dock när vi insåg att de dyngsura handdukarna inte bara var just dyngsura av vatten. Och vilken jäkla stank!! Hon måste ha jobbat hårt hela natten den kissen. Tyckte väl att hundarna hade tömt sin vattenskål ovanligt grundligt i natt. Där fick jag den förklaringen!
Vi/sambon försökte tvätta de stinkande tygstyckena, och i samma veva slängde han tyvärr (på min order så klart, skratta ni bara) med resten av hushållets handdukar. Nu har vi inga alls, för trots 90 graders hårdtvätt så stank de *gråta* kraftigt. Så, det var bara att kasta alla handdukar. Det blir en tur till Jysk imorgon!
Jag väljer att se det från den ljusa sidan - I will go shopping tomorrow *ler mycket brett*

Internationella symbolen för äktenskap! ;)

Just nu sitter vi och äter räkor, dippar morötter och har det bara gott hela famijen. Eller, rättare sagt: Jag skalar räkor, Max äter dem, Jonny sitter med tröjan över näsan för det luktar illa om skaldjuren medan Nick flyger omkring med munnen full av popcorn och längtar tills bastun är varm.
Ute yr snön kraftig, och vi ska strax basta. Härligt, hela familjen tar det bara lugnt, aaaahh!! Längtar lite tillbaka till Egyptens värme, men det var ju faktiskt lite väl varmt om jag tänker efter. Kolla in grabbarnas miner på kortet, de är inte alltför nöjda...

Brunnen de sitter vid är snustorr. Wonder why med ca 40 i skuggan....

Självklart måste jag lägga ut lite bilder på våra älskade kids. Vad vore livet utan dem??
Lillen är på sitt bästa stadie i utvecklingen till fullbordad människa. Han river i allt, klättrar överallt och äter som han vill och när han vill. Om han äter över huvud taget, för barn som är 1 1/2 år har otvetydigt kommit på det roliga med att testa gränser....
Våra äldre killar gör vad de kan för att hålla lillebror i shack, men det krävs tålamod. Tålamod i massor!
   
Bilderna föreställer följande:
1-Kean rymmer när ingen annan vill öppna grinden. Resultat blir att han fastnar och grinden går varken att öppna eller stänga.
2-Kean äter müsli på sitt vis. Men vi är vid detta laget glada att vår lilla matstrejkare äter över huvud taget, så vi väljer att bara dokumentera händelsen.
3-Max och Nick spelar Wii. Sams är de med! =)
4-Lillen får vara med ibland och spela. Ett tag i alla fall, tills han försöker sno med sig Wii-boarden under högljudda vrål.

Skulle man nånsin le om man inte hade dessa frön??