Alla inlägg den 4 februari 2009

Av Sofie Fredriksson - 4 februari 2009 21:37

Faktiskt så älskar jag mitt jobb. Hur många kan säga det?
Kölistan är lång, kundkretsen är numera enorm och mitt rykte är relativt gott. Tack alla underbara glädjespridare för att ni väljer min lilla (snart stora) studio att tatuera er i.
Jag tänkte för att klargöra för er som inte sprider så mycket glädje och visa hur det ibland kan låta i en studio.
I min studion sitter följande som jag tåtade ihop efter en dag fylld av sarkastiska, surpuppiga kunder (tack och lov att de dagarna är relativt få).
Läs och lär kära vänner!

MÖT MIN VARDAG
-Va?! Har du inga tider förrän i -----????
-Nej, tyvärr är det fullbokat helt tills dess.
-Men...Hur kan det vara så? Har du inga tider alls innan dess då?
-Nej, tyvärr är det så här. Men det händer ju ibland att det blir avbok, även om det inte är jätteofta. Kanske du vill sitta med på återbudslistan så länge utifall?
-Ok, men bokar folk av ofta då? För jag vill verkligen tatuera mig nu snart!
-Det händer inte så ofta att folk droppar av, och när det väl blir så är det i regel med kort varsel.
-Men finns det verkligen inga tider alls innan dess då? Jobbar du inte heltid eller? Det är ju inte mitt fel att du har så lång kö... Går det inte att fixa något på sidan av då?
Dumsnäll tatuerare kollar återigen i tidboken.
-Vad vill du göra för tatuering då? Stort, litet?
-Åh, men det har jag ingen aning om, jag vet inte alls vad jag vill ha...

Någon som känner igen sig? Det här möts jag av ett x antal gånger varje dag (i värsta fall) av till synes helt vanliga människor. Några förstår mer, några förstår mindre. Ni som förstår mer behöver inte ta åt er av följande:

Om jag fick välja skulle dygnet ha ca 500 timmar. Jag skulle vara alla kunder till lags, jag skulle aldrig bli trött, sjuk, hungrig eller toanödig. Jag skulle vara världens bästa tjej som alltid, utan reservation, fanns där för mina underbara barn, min man, min släkt och mina vänner. Och min studio!
Antar att du liksom jag inte fått något "kila-vidare-datum" av moder Gud, och så länge det inte brinner i din ända så ber jag dig att ta åtminstone ett andetag och tänka efter.
-En tatuering är för resten av ditt liv. Det är en gåva till dig själv och din kropp, något som stärker dig i din identitet. Den kommer alltid att finnas med dig, inte bara idag, utan varje dag i resten av ditt liv, dag som natt. I bästa fall ska du aldrig behöva ångra den. Så, varför så bråttom??
-Om du inte vet vad du vill göra för motiv (eller åtminstone på ett ungefär), så varför inte ge dig själv gott om tid att känna efter och fundera? Sedan när var eftertanke något dumt? Boka gärna tid ett halvår framåt, och om du ändå inte hunnit bestämma dig, så boka om. Det är faktiskt helt ok!
-På frågan om jag inte jobbar heltid...Hm... Vad innebär heltid för dig vännen? 7-16 måndag-fredag?
Vad sägs om våra arbetstider: 07.00-01.00? Med lunch och pisspaus endast om det hinns med?
Är det någon som på fullaste allvar tror att jag daskar ur mig en par tatueringar bara så där, slänger all skitig utrustning åt sidan (som därefter lämpligt nog rengör sig själv), tar jäkligt bra överbetalt för att sedan såsa hem och ägna dygnets övriga timmar åt att käka oxfilé medan TV:n brinner varm?
NÄR JOBBADE DU SOM TATUERARE SIST?!
Du som har följt mig måndag-söndag 7-01 är kvalificerad nog att komma med syrliga pikar och sarkasm, ni andra kniper igen grötluckan kvickt som fan. Begrips??
-Oavsett om jag jobbar kväll, dag och dygnet runt så är det bokat långt framåt. Det är faktiskt en bra grej att din tatuerare är välbokad, det betyder nämligen att han/hon gör bra jobb och är populär.
Men du kanske vill vara den sista som sitter i min stol arbetsdag 6 efter lika många 14-timmars pass? Det är väl en trygg känsla att tatuerarens ögon är jättetrötta, och huvet det sitter fast i är tämligen ofokuserat?

But hey,  DIN TATUERING ÄR DET VÄL INTE SÅ NOGA MED? ELLER?

Ps! Vill du veta vad vi tatuerare pysslar med i studion förutom att tatuera så svarar vi gärna på den frågan. Eller varför inte följa oss en vecka?

Ett porträtt av en liten grabb gjord för någon vecka sedan.

Av Sofie Fredriksson - 4 februari 2009 21:31

Fan, vilken turbulent helkoko-vecka det har varit så här långt. Ni som läst de tidigare inläggen (nu borttagna pga ramaskri) vet vad jag talar om här... Nya lärlingen blev tyvärr inte så långvarig. Det ville sig inte. Alls. Typ. Bah. Liksom.
För det är ju så ungdomar av idag uttrycker sig. Det är ett språk de behärskar till fullo.
Ett språk de däremot inte behärskar är det gutturalt skit-tradiga vuxenspråket, det där som inkluderar orden ta ansvar, ta egna initiativ, ha god framförhållning, kommunicera rakt med de omkring dig, etc etc . Ni vet hur det är; Man talar om att så här är det, så här funkar det här, och vid funderingar säg till. Ex nedan är  taget från min studio, och visar duktigt hur det oftast ser ut när nya kommer till mig för att  -vad de kallar- jobba:
-Jobba heltid är lika med att vara på arbetet runt si så där en 40 timmar per normal vecka, och -just det- JOBBA!
Bläddra tidningar, tvinna hårtestar, springa på stan och lalla, klottra krusiduller på collegeblock, sms:a och räkna pormaskar på näsan får du göra på dina raster eller på din fritid.
-Med jobb menas att vara aktiv. Visst kan det se bra ut för den som endast ägnar ett ögonkast åt ungdomen med golvmoppen i handen, men för den som tittar tre sekunder till ser det lite annorlunda ut. Märkligt vilket bra hakstöd en mopp kan vara. Och vad intressant och absolut nödvändigt det blir att stanna upp för att kommunicera med alla runt om med ett sånt ädelt verktyg i näven.
-Ska du vara ledig så får du inte betalt för utebliven arbetstid utan skälig anledning. Täääänk vad bra det hade varit om alla kunde ta en dag ledigt då och då och ändå få inpetat full lön på kontot, jäsig tanke va? Ett sånt jobb vill jag ha!
De flesta av oss enormt tråkiga vuxna vet att man endera får jobba igen den tappade tiden (om ens slavdrivare tillåter en sån ynnest) eller snällt avstå från en lönedag eller två. Det suger att det inte är som på skoltiden när du fick ditt studiebidrag även om du skolkade lite sporadiskt (eller en hel del...)
-Du avbryter inte ett pågående samtal om det inte brinner i bakdelen på dig. Du hojtar inte hjälp om du inte först tänkt till lite, och du ropar inte på hjälp 15 gånger till så fort handledaren går längre än 1 meter bort.
-Du kan inte kalla det "att köra med" för att chefen ber dig städa upp det du skräpat ner. Att ta reda på sin egen skit (och ibland hjälpa andra att ta reda på deras) tillhör allmänt hyfs ser du.
-Du säger inte "det vet jag väl" eller "det har jag redan tänkt" när allt du tydligen vet eller har tänkt på är gruvligt, uppenbart ogjort och skulle ha blivit avklarat för en par timmar sedan.
-Du kan inte vara uppkäftig eller överlägsen redan första arbetsdagen. Alla yrken har en viss hierarki, och med det menas att chefen faktiskt bestämmer och har ansvar på din arbetsplats. För om något går snett, vem får ta smällen??? Duktig idiot - just det - din chef! Och vem får betala ut din icke väl värda lön och i värsta fall även ersätta kund för illa utfört arbete? Rätt igen - chefen. Vem har byggt upp den färdiga plats du nu befinner dig på? Vem har slitit som ett djur för att du ska kunna trivas på arbetet?
Mhm, ni fattar. Bra, då slutar vi med gissningarna här och nu. För ibland går det bara inte att kommunicera. Att spela dum är ett knep som de flesta bossar ser igenom, lika så att den framför en ljuger en rätt upp i ansiktet. Och vet ni vad? Vi blir lika sårade och arga som ni skulle bli om någon gjorde det samma mot er. Vilken överraskning va? Bossen har känslor! Men nu är jag tillbaka där jag började, nästan. 
Som vanligt vill jag inte såra någon, men snälla ni... Tänk efter om ni pallar trycket innan ni kommer till mig och tycker att ni ska leka Miami Ink. Det här är riktat till samtliga som vill in i branchen, inte några särksilda individer. Det ÄR en hård branch, det ÄR mycket slit, mycket skit-göra och satans hård konkurrens. Många gånger går man kanske hem med en klump i magen och vet inte om man orkar längre, och lika många gånger studsar man hem som en pingisboll, överlycklig över att allt har klaffat perfektus den dagen.

So, at last... Studion har nu tre shyssta tatuerare, en liten skol-praktikant och en sju jäkla bra receptionist. All set then. VÄLKOMMEN!!

Ritat av den mästerliga Fredde. =)

Ovido - Quiz & Flashcards