Jonny ringde nyss ut mig till garaget, och vet ni vad??? Jag fick hjälpa till att skruva på crossen. Oh la laaa.
Tror att det var framgafflarna vi förlängde eller nåt sånt. Jag kommer att bevara detta härliga ljuva (men något kalla, jag hade bara tofflor å kvällsstassen på mig) på den bästaste platsen i mitt hjärta *lallar runt totalt*

Idag har vi gjort mr Idol stolt, då ett av hans absoluta fan har gjort en lika tatuering som han har, på samma ställe faktiskt. Härligt med sann beundran ;)


Le originale. Kanske en lite oklar bild, men tatueringen syns i alla fall.


Vår variant av Billys melonbrutta. ;)

I övrigt har det varit en lite seg och deppig dag på jobbet. Fan, det är ju måndag och det regnar. Till råga på allt hoppade en av mina sladdar (man ska inte köpa billigt Kina-skit) ur fästet till pluggen. Mindre uppskattat.
Gud plockar någon poäng idag med då... Slit det med hälsan farbror, jag är en hämndlysten, tävlingsinriktad jäkel jag med! ;)

Maggan har fått nytt regnställ:



Ja, jag vet att den kan verka en smula överdrivet. Men hon är liten, hon är svart och hon syns inte för förbipasserande om hon inte har reflexer på sig. Kombon regnställ och reflexer verkade vettig när jag inhandlade kreationen.

Vi grillade igår. Eller var det sprayade med vattenflaska mest vi gjorde egentligen ;)


Surprise!! Morsan får en dos kallvatten.... Spana in den ogenerade glädjen i sonens ansikte, ha ha.


Max fixar biffen (och tomaten).


Nick är söt och plockar gullvivor till mig =)


Jonny softar och snackar med vår goa granne Stenne.

...är världens bästa! Jag är ju en smula kräsen, så endast det bästa för mig ;)
Han är lite sur dock för att jag har skrivit allt jag gör om dagarna. Han vill att ni ska veta att han hjälper till hemma han med.

 Sanningsenligt skall sägas att han gör en hel del. *skrattar* Han kan också städa, laga mat, tvätta (ibland i alla fall), hämta på dagis, bada lillen, natta lillen, kakla, klinkra, måla, skjutsa till träning, skotta upp halva gården, städa bilen när hans slarviga fruga har skräpat ner den, skruva, såga och allt vad det nu är.
Sååå, nu vet ni.
Puss darling! ♥

Jonny the maaaan! (Till vänster om ni undrar...)

En fråga som jag har fått många gånger senaste veckorna är hur det går med grabbarnas far.  
Svaret är att inget har hänt där, absolut inget. Jag sparar som vanligt på de mindre positiva superlativen för att inte elda upp mig själv för mycket. Många har sagt mig att ordet hat är starkt och inte bör användas i fel sammanhang. Men tro mig, detta är ett av de sammanhangen då det ordet faktiskt passar sig.
Det är nu ett halvår sedan se sågs snart (runt den 5:e December), och de har pratat med honom i rundar slängar... ca 3 ggr. Och då är det grabbarna själva som har fått ringa. Ett spydigt mail har han förmått sig att skriva, men det var ju i januari det. Och det är redan avhandlat i tidigare inlägg, så jag ältar det inte igen.
Jag har inga sympatier för såna här människor, men tar gärna emot era tips om vad man kan göra när man har provat allt annat.
Det jävliga är att grabbarna nu har börjat acceptera att deras s.k far inte "finns" längre. Och det är inte med glatt sinne, så mycket kan jag avslöja. Plus att de närmar sig tonåren med jättekliv nu. Jobbigt läge med andra ord.
Ännu jävligare är att farmor och farfar (med tillhörande släkt) helt accepterar och godtar amöbans beteende. Vaddå? Konstigt? Nää... Här stoppar vi huvet i sanden och solar röven i glansen från pojkarnas tårar.
De visar inte pojkarna ens en gnutta stöd eller tröst, och låtsas som att det regnar när grabbarna försöker ta upp hur jobbigt det här faktiskt är.
Inte heller här tänker jag skriva ut vad jag egentligen tänker, men förvänta er inga vackra ord den dagen jag väljer att öppna munnen och rikta orden mot de människorna. Skäms på er! En död, stinkande hund har mer hyfs än ni!!
Så, nu vet ni varför jag inget skriver om saken, inget händer. Alls. Överhuvudtaget.

Flera har hörts av och undrar vad det är för ras på våra vovvar. Så här ligger det till.
Lea, den större av dem är en shottis (schäfer/rotweiler) med lite vorsteh i långt bak i ledet.
Maggan, den lilla ettriga, är en chihuahua/powderpuff/pudel.
Dock uppför sig båda som om det vore ombytta roller...

Vädret till trots så grillar vi.
Nick har tänt på grillen, jag gör massa olika sallader (som jag kommer att få äta till lunch en par veckor framöver, jag är en enda som äter grönt här hemma...) och Jonny tvättar älskarinnan Kawasaki. Max är nere och vilar efter dagens hårda pass med stenplattorna. Kean är ute och hjälper Jonny och kollar så tvätten blir riktigt genomförd.
Vi var nyss på dollar och hamstrade lite skålar och annat smått som man inte egentligen behöver. Nöjd med dagen lallar jag runt här hemma och pyntar och städar lite.
Jag älskar verkligen detta huset!! Är så glad att vi fick köpa det till sist, och nu kan jag aldrig tänka mig att bo någon annan stans. Kanske på varmare nejder då möjligtvis, men detta duger så länge! =)