Om någon vecka så där är det dax att ta en tur till St. Eriks igen och kolla av mitt bråkiga öga.
Jag ser Inte direkt fram emot det. Jag när en mycket svag förhoppning om att slippa ultraljud denna gång, men de kan väl troligen inte hålla sig från att tortera mig. Alla gillar att plåga en tatuerare...
Det är bara tur att jag har en rätt bra läkare. Hon heter Charlotta, är glad, social och tillmötesgående. Lider möjligen av någon form av bokstavskombo, men det gör inget. Jag gillar henne ändå.
Kanske jag ska be om att få en par bilder på mitt öga denna gång. Det är ju ändå mitt öga de grejsar runt i, så då måste jag ju ha rätt att få en par shyssta bilder. Tycker inte ni det? ;)

Idag har jag tagit mig i kragen och anmält min "stolförsäljare" till farbror Polisen.
Jag blev mycket vänligt bemött av den man som tog hand om min anmälan, det ska jag säga. Som ni kanske har läst tidigare har jag inte haft alltför mycket tur med trevligheten hos våra myndigheter...
Men nu är det anmält och klart. Skönt det!
Herr Konstapel talade även om för mig att det var massor, massor av bedrägerier just på Blocket. Synd, var fanken är vi på väg? Hur kan man bara rippa folk på pengar och skrattande gå därifrån??
Må det växa maskar i din ruttnande hjärna ditt pucko. Och detta var en snäll kommentar mot för vad min icke ruttnande hjärna tänker om dig. Bläk!
Så, om ni nu (mot förmodan) hittar en kille vid namn Mats Bergengren som säljer kontorsmöbler (Spin Off) på Blocket, kika till en extra gång innan ni handlar. Detta är hans mail, som han för övrigt inte svarar på:
mats.bergengren@hotmail.com

Så ni vet...

Idag har jag haft canadensare nr två. Han heter Joel och kan tydligen sitta hur länge som helst och ta hur mycket smärta som helst. 9 timmar rakt av med endast en halvtimmes lunchpaus. Det ni! Snacka om mind over manners.
Trots denna bragd så blev vi inte klara på lången väg. En drake med tillhörande kuriosa var målet (som vi aldrig såg skymten av idag). Tråkigt, men han återkommer nästa år som vanligt så då får han en omgång till minsann.
Bild kommer senare.
Ni kan tänka er vad detta gör med tatuerarens hjärna. Jag kommer att drömma om fjäll, röd färg och smärta denna natt. OCH - jag kommer att tala i sömnen på engelska. Nice....

I morse var vi (jag och Nick) på skolmöte med bråkig unge, bråkig unges mamma och fröken. Visst, man skall icke döma. Men jävligt less har jag full rätt att få bli.
Åter igen fick jag sätta mig på båda händerna för att inte torska på dråpförsök. En del ungar (jag väljer att inte kalla den lille skiten värre saker) borde ha ett kok stryk. Om ens det skulle hjälpa.
Men, efter mycket om och många men så hittade vi en strimma ljus i änden av den nerlusade tunneln. Ibland kan Nickes fröken vara en kul prick oavsett vad jag vissa dagar kan tycka om henne.
Summan av allt blev i alla fall att båda grabbarna fick be om ursäkt för vad de gjort och sagt. Och fröken tog ett extra, faktiskt ganska beskt snack med skitungen, för tydligen är det fler än Nick som har reagerat. Tack och lov!
Så, om man nu kan säga att man vunnit i en sån här situation så visst. Lyckan låg på vår sida vågskålen idag och Nick gick lite rakare i ryggen därifrån.
Gott.