23.00 denna afton står min make och bankar skiten ur en klunga vitsippor. Varför vet jag ej.
Kan antas att han försöker få marken någorlunda jämn innan täckduken läggs på, för imorgon kommer singlet.
Massor med singel. Så mycket att vi kan ha det till att fylla baksidan av huset med. Puh!


Mina f.d vitsippor. Nu avlidna. Jäkla Jonny! Man ska inte lämna en karl själv med blommor och en för stor spade.


Vår framsida efter spadmarodörens framfart. Någorlunda jämn och fin.


Täckduk på. Redo för gruset imorgon.

Imorgon bitti ska jag träffa revisorn. Undrar om han går att muta... Sjölins har godaste bakelserna... Hmm....
Jag är lite nervös, som vanligt. Det är alltid läskigt att snacka med människor som är ljusår före mig i intelligens. Man hänger liksom inte riktigt med. Men å andra sidan, han tjingar inte mycket om gaddning heller, ha ha.
Ska nog bjuda in honom till studion och glänsa lite så jag får känna mig smart blondin jag med. ;)

Jonny tycker att jag skriver dumt på bloggen fortfarande.
"Jag sover ju för fan hela jävla tiden om man läser din blogg."
"Men älskling, har jag skrivit något som inte är sant då?"
"Nä, du har ju inte det. Men måste du skriva allt? Jag ska faktiskt gå ut och lägga på ogräsmattan nu!"
"Ja ja, jag ska skriva det."

Så, nu har jag skrivit det. Om en halvtimme sover han sött mannen i mitt liv.

Nu är det fanken dax för Nick att få byta skola, klass och fröken.
Idag var det dax igen.
Vid tio får jag ett antal sms om att det är "hälvetet i skolan ida". Nick brukar aldrig någonsin ha nallen på i skolan, det är strikt förbjudet. Men sms:en haglar in, så då är det antagligen viktigt.
Vidare skriver han att en viss grabb är på honom igen och hotar att slå ihjäl honom. Jaha, jag som trodde det var lugnt nu. Några minuter senare ringer han och gråter och är på väg ner till mitt jobb. Han är rädd och springer så fort han kan. Fy fan vad less jag är på detta!!!
Jag ringer skolan bums, och det enda fröken egentligen har att säga är att han ska tillbaka till skolan bums, för han har inte rätt att dra hur som helst. Nick har aldrig stuckit från skolan förr, så jag ifrågasätter varför han kan ha dragit.
Nick (som nu är uppe på studion) gråter ännu mer och vägrar så klart gå tillbaka till skolan. Jag säger till fröken att om hon kan garantera att han inte åker på däng så kommer han tillbaka. Hon kan garantera säger hon, men bara på skoltid.
Jag är inte nöjd med det, och säger att då stannar han med mig på mitt jobb.
Vi spikar däremot ett till möte *suck* nästa vecka då allt ska lösas igen.
Men jag ger mig nog nu, eller ska jag säga att jag/vi fajtar vidare? Nu får det vara nog, Nick får byta skola. Det blir mitt sista ord till henne. Fröken förstår att jag känner så, men är -som vanligt- relativt undanslinkande och ignorant.
Min stackars kund får snällt vänta medan jag lallar runt med telefonen och pratar med berörda föräldrar.
Skitungar! Ska det vara så jäkla svårt att uppföra sig mot varandra??
Det värsta är att när det väl blir samtal, ja då vågar ingen annan än jag säga något, och ingen förälder har ett bråkigt eller elakt barn.
Tips någon?

Idag har jag bara bra kort på en par gaddar. En stackare glömde jag ta kort på... Förlåt Jonas, du får extra stor plats på bloggen nästa sväng. Och TACK för att du Nick och hans cykel skjuts hem. =)  


Utfyllnad/påpbygg av tribal.


Plåtslagaremblem med barnens data i.


Idag har det varit rätt lugnt vad gäller kunder på jobbet. Inte mycket spring, inte mycket telesamtal. Bara några jobbiga försäljare har hört av sig. Men efter att telen varit så ovant tyst halva dagen så uppskattar man dem nästan, ha ha.