Lyssnade på radion idag, och nu mår jag så dåligt. Jag är inte den typen som duckar för verkligheten, men efter vad jag hörde idag så vill jag ärligt talat mörda. Det är så. Och jag önskar att jag hade lyssnat på (och gömt mig i) min cd istället för radion. Men ändå, det här har hänt. På riktigt.
Jag vill varna. Det här är en värld vi inte vill ska finnas. Men den existerar. Kanske närmare än vad du vill tro.
Ni som undrar vadan detta, ta en extra titt på fallet Baby P i England. Han blev bara 17 månader...
Vår yngsta son är  22 månader snart, och det gör mig fruktansvärt illa att tänka på vad folk kan göra med ett totalt försvarslöst litet barn. Jag vill inte ens tänka på det, men fruktansvärda bilder tränger sig på.
En svag tröst (men långt ifrån tillräcklig) är att gärningsmännen och kvinnan fick en del år på kåken. Men långt ifrån tillräckligt många år. Fan vet om kåken är det värsta de kunde komma på åt dessa plågoandar. Ingen tortyr hade varit jävlig nog.
Där han är nu har han det tryggt, han slipper all smärta och all förnedring. Äntligen.

Lite blekt vill jag uppmana alla som har misstanke om att ett barn far illa att göra något åt det! Våga bryta vårt fega, undanskyggande mönster. Stick inte huvudet i sanden. Gör något!