Kom hem från föräldramöte för några timmar sedan. Jag är nu något klokare, tack och lov.
I ena sonens klass pågår krig från och till, men nu har det mesta kommit upp i dagern, och det känns jätteskönt!
Tyvärr måste jag få ge skolan en liten känga.
Merparten av oss föräldrar som satt där hade absolut inte en aning om vad deras telingar pysslade med. För många kom det som en chock att deras barn gick på andras och var dumma. Men inte ett enda päron hade något problem att ta "nyheten", tvärtom. Alla var tacksamma för att det kommit upp i ljuset, det här med allt gråll och tok. Puh!
Läraren däremot fick sig en par åtsägelser för att hon är på tok för dålig att upplysa hemmet om vad som sker. Hon säger sig inte veta allt, men tyvärr är det nu så att hon inte ringer hem någonsin om det inte inträffat något riktigt illa. Hon har nu lovat att bättra sig på den punkten. Och vi föräldrar lovade att hålla bättre koll och ha mer kontakt med varandra vad gäller våra högst älskade skitungar.
Något bra med hela historien är att det har framkommit att en grabb i klassen är kraftigt mobbad. Oväntat och fördjävligt... Också det kom som en chock för de flesta. Hade inte bråket vid mitt jobb förra onsdagen blivit av så hade det antagligen fortsatt ett bra tag till... När läraren började rota i detta så erkände flera snorungar att de varit osedvanligt grymma mot den stackaren. Visst, några modiga barn har påpekat det med mobbing tidigare för fröken, men även det ämnet har hon tyvärr tagit mindre på allvar. Men nu är även det avslöjat, tack och lov för den grabben. 
Det framkom också att den pojke jag skrev om i tidigare avsnitt (alias "kålsuparen") är en riktigt skön lirare. Han har lyckats ögontjäna i en par år, och ingen har uppmärksammat hans små tilltag... Men nu! Han är påkommen med handen i kakburken, so busted! Så även där lovas bättring. Det här känns bra, nu ska jag sova så gott jag kan i natt!!
Vidare rullar studion på som aldrig förr. Härliga kunder, härligt klimat och idéerna frodas i mitt trötta huvud. Det var länge sedan jag kände en sån inspiration, men nu så lossnar det, aaaaaahh! =)
Huset börjar bli klart. Jag och älskade maken har just valt fondtapet till hallen. Ingen är helt nöjd till 110%, men det får duga.
Inte så lätt för Jonny när jag bara vill ha rosa och massa, massa opassande färger. Inte lätt för mig när han tar fram ett rödbrunt mönster som kraftigt liknar det som pryder mormors gamla sillburkar...
Men, vi kommer att somna sams, vi har enats. Brunt, svart och guld får det bli.

Summan av dagen är att ibland blir det tokigt. Men det mesta går att ordna ändå med lite tålamod.