Härom natten satt jag och sjöng "imorgon e en annaaaan daaaag"  och skrev elaka grymma utblottande blogginlägg tills ögonen blödde ur sina hålor. Ska eländet aldrig ta slut ältade jag. Men allt skit varar inte för evigt ändå.
Och har ni sett på fan, bad days seems to be gone!
Idag har varit en sån där relativt jättebra dag, frånsett en sju jäkla värk i magen som visade sig vara begynnande magsår. Kan det ha med sista månaderna att göra möjligen, och kanske början på den här veckan till sist bara blev för mycket för ståltanten ändå?  MEN... Nu är det lugnt! Lozec  och Pro Viva är svaret på alla mina böner just nu!
Morgonen började med harmoni. Alla kom i tid till skola och dagis, Fia kom nästan i tid till jobbet (tack snälla kunden för att du orkade vänta på mig), och alla kunder har varit trevliga och snälla. Allt har rullat på så perfekt så jag nästan blir rädd. Resten av dagen fortsatte alltså med harmoni (vackert ord) den med.
Båda mina stora älsklingar har nu fått sina hett efterlängtade datorer och knackar för fullt på dem. Lustigt egentligen...
Jag har alltid haft ett ont getöga till de där jäkla burkarna, men har till sist fått ge med mig. All information man kan söka, alla roliga bilder man kan lagra och, för mina grabbars del: Blipville.se. Kul att höra dem skratta så gott, så jag tänker faktiskt låta dem gona sig riktigt på allt nytt och spännande i kväll.
För min egen del gäller andra sidor på lilla nätet. För visst är det bra att kunna snaska runt i andra människors privatliv helt ohämmat. Och tänk så mycket gosig info man kan slänga ut om andra i olika syften, och tänk vad andra kan hänga ut mig! L.O.V.E.L.Y!! Kul att man kan roa någon i alla fall. Den bjussar jag på! What comes around goes around heter det ju. Meeeen då kommer vi till en liten petitess i mitt liv som kallas för hämnd. Släng gärna ut mig offentligt, men kom för fan inte och sätt din feta häck i någon av mina studiostolar och le ditt falska leende sen. Eller jo förresten - gör det!! *moahahahahaaaa*
Jag har kommit till insikt i mitt liv. Detta är något som händer varje gång jag drabbas av någon form av kris, tumult, chock eller annat roligt. För vet ni vad?
Motgångarna du får är verkligen dina lärare. Om du låter dem lära dig något. Tänk på det en stund: När gick du dummare eller mindre vetande ur en fördjävlig situation? Trodde väl det. Även om läraren är sträng så ångrar man aldrig den vetskap man faktiskt ändå fick. Så, hädanefter ska jag inte utveckla magkatarr över sura tanter på affären, sönderstressande morgnar, bråkiga praktikanter, sluträkningar på elen, idiotiska påhopp, samt fel kort i plånboken (det med noll pengar på kontot så klart) när man står i kassan och har storhandlat på Coop med en bunt irriterade barn och noll mat i kylen hemma. Får se hur många timmar detta präktiga löfte håller innan jag har knäckt det på mitten många gånger om!
Som vanligt är jag mer än tacksam att ha lilla familjen. Jonny målar för fullt (medan jag lökar vid datorn med värmepåse på magen) och det blir så himla fint i huset! Det känns som att det mesta börjar falla på plats nu och jag hyser hopp om ett lugnt liv några år framöver. Tänker även på morfar idag, han skulle ha fyllt 81. Hoppas han har det bra där han är.

Max och Kean åker nalle (vovve om du frågar lillen) medan MagganHaggan funderar vad de gör egentligen.