Uj, så lugnt det är idag. Och jag tänker fortsätta låta dagen vara lugn.
Jag, grabbarna och hundarna tog en liten march imorse och kollade på en häst som står en lagom promenad bort. Kean har nu lärt sig ordet toto. =)

Jonny var dödligt slut när han och Max kom hem från Stockholm igår (till sist). Max var fortfarande uppe i varv  men lyckades somna ändå på nåt sätt. Min goa förstfödde hade köpt present till båda sina yngre bröder i bl.a Gamla Stan. Kean fick ett halsband med en sköldpadda och Nick fick en vikingadolk. Han är bra snäll den killen!

Nu sitter jag här i vår säng och är lite glad att vi hann komma in under tak innan regnattacken kom. I och för sig dör man inte av regn, men jag ogillar att bli dyngsur. Ännu mer ogillar jag när Kean och hundarna blir dyngsura, det blir så livat och så mycket städa då, ha ha.

Två av männen i mitt liv är nu på väg hem från Gröna Lund. Och jag väntar och kämpar för att hålla mig vaken *jäääspar stort*
Jonny ringde tidigare, och de har haft jättekul. Till och med tur med vädret (till sist) fick de. Det roligaste av allt var att tre av medföljande pappor på denna klassresa har åkt skiten ur sig på alla karuseller. Barnen fick titta på. Bilder utlovas om det blidde några bra =)
Jag och Nick har myst med kladdkaka och TV ikväll. Lillen somnade i lagom tid, och jag har hunnit duscha i lugn och ro. Detta känns rätt lyxigt!
Det blev dock en mindre chock när jag skulle schamponera mitt nysnaggade rufs. Jag har ju inget hår kvar känns det som! Jag som är van att nästan tömma en halv flaska schampo när jag tvättar håret insåg snabbt att min konsumtion av rengöringsmedel för hår kommer att minska drastiskt. =)

I vår familj är det lillen som står för humöret. Både Max och Nick är lugna killar, men vår trea, ja i hans själ landade allt humör en familj kan uppbringa. Men vi avgudar den lille illbattingen för allt vad han är! =)

 Max är min äldsta kille. Han är en känslig, varmhjärtad kille som mer än gärna hjälper till med allt han kan och får. Goa gubben min!!

Nick är clownen i familjen. Den som utan omsvep kan bjussa på sig själv och apa sig så vi andra får ett gott och värmande skratt. Mammas älskling!!

Förbannat less är jag. Ska man ha dåligt samvete bara för att man tar en mindre hälsosam burgare till lunch?! Världen har grövre problem än så tycker jag. Och alla dessa "kom-i-bikinin-dieter" som media levererar, hujeda mig!
Jag har äntligen lyckats inse att fan i mig, jag duger som jag är. Med de kilon jag inte egentligen vill ha, med mina begynnande rynkor, med mitt liv över lag. Till sist så har du ju bara dig själv, och det gäller att försöka gilla detta vi kallar för "mig" så gott det går.
Missnöjd kan jag vara i ett annat liv, för just nu har jag bara detta enda liv, så vitt jag vet i alla fall.

Sagan om  mitt hår är nu avslutat. Jag skalade av en bra bit av det idag, och det är så skönt! Tänk att jag hade ett huvud under allt trassel, vilken överraskning, ha ha!


Rufs och tufs, men det klär min personlighet ypperligt! =)

Imorse kom jag ut i köket och fick denna syn framför ögonen:


Apelsinskal all over. Men Kean är nöjd och glad!


Kean får sällskap av hungrig katt.


Njuter i stora drag! Jag som alltid har trott att dessa vackra djur inte gillar citrusfrukter. Jag och mina fördomar, ha ha!