Jag är jätteledsen och jättearg. Har sett fram emot glad påsk, inte en påsk med surläppen allan i släptåg...

Bakgrund:
Idag fick jag ett mycket otrevligt brev. Ett sånt brev som inte någon vill ha. Kronofogden stod det på kuvertet. Shit!
Jag öppnar brevet, övertygad om att det måste vara ett misstag. Shit igen. Det var det inte.
Jag har en överskjutande skatteskuld (visade det sig) som nu alltså har gått från Skattemyndigheten till - just det - Inkasso. Okej att det var en liten nota, men man blir ändå skärrad.
Problemet är att jag inte har fått någon som helst info om detta innan hela ärendet gått till Kronofogden. Nä, så är det.
Jag tillhör den andel av folket/företagare som faktiskt öppnar och betalar mina räkningar. Ibland en eller två dagar sent, men jag betalar ALLTID.
Så, vad göra?

Jag ringer upp skatteförvaltningen först, eftersom det är de som har skickat mitt ärende till Kronoägget. Jag yppar mitt ärende (frågar vad det är för pengar de saknar/vad jag har missat) och upprepar ärendet när jag blir kopplad till rätt människa.
I luren får jag en hyfsat trevlig skånsktalande man som är trevlig och tillmötesgående fram tills han frågar (och jag svarar) vilken branch detta gäller.
Jag svarar, sanningsenligt, att jag är tatuerare. Då brakar det löst.
För att göra långa historian kort citerar jag följande ord:
"oseriös verksamhet, oseriös arbetsgivare, svartjobb, dumskalle, svartbetalt, jävla dagdrivare, puckad, sunkaffärer, mindre vetande, mindre intelligent".
Han kunde även en del flerordsmeningar:
"Har man inte koll bör man inte bedriva firma, om du varit sjuk eller haft sjuka barn skiter jag i, om du inte är en seriös företagare är inte min ensak, att du skyller på borttappade papper (som jag till och med ringt och efterlyst pga att jag saknat dem) är idiotiskt, om du varit borta av oförklarlig anledning kan man fylla i en SK-blankett, men bemöda dig inte att skicka in den bara för att du inte kan betala dina räkningar i tid, etc etc."
Tack ditt jäkla fuckface!
Jag ringde och ställde frågan "varför har jag fått detta inkassokrav?" samt " vad har jag missat att betala (bad om exakta siffran, inte någon form av grov jäkla förolämpning)"
Jag bad inte om att bli kallad oseriös, dumskalle, pucko eller annat fint.
Jag ställde en enkel fråga som endast krävde ett enkelt svar. Observera att allt var frid och fröjd tills jag nämnde vilken branch jag har valt att jobba i.
Jag kan ta att jag har missat en betalning. Men jag kan inte ta att bli behandlad som en jäkla brud på Malmskillnadsgatan (inte för att jag vill klanka ner på dem....) när jag enbart ber om en enkel upplysning.
I sju hela år har jag drivit min firma prickfritt. I sju år har jag aldrig någonsin fått det här bemötandet när jag har ringt Skatten och bett om hjälp eller förklaringar.
Behöver jag säga att jag grät när jag lade på luren? Och då har jag ändå inte skrivit med allt den jäveln sa...

Slutledning:
Han har ....
1 - haft en dålig barndom
2 - haft en riktigt dålig dag
3 - haft dåliga erfarenheter av oss tatuerare i ett tidigare liv
4 - alltid haft en vurmande böjelse för att få snällt folk att gråta

Kan bara säga tack för att du pajade större delen av min dag. Hoppas din morsa serverar ruttna ägg till dig nu i påsk. Minst.

Del två av dagen:

Min ena sons fröken ringer (strax efter ovanstående) och ger mig en rejäl åthutning. And why?
Max kom för någon vecka sedan hem och grät pga att ena fröken hade sagt att "den här uppgiften är så enkel att en etta hade klarat den" när han inte förstod vad han skulle göra på en lektion.
Han blev sårad och ledsen, så klart.
I onsdags var jag på kvartsamtal (som det hette förr i tiden) och passade då på att ifrågasätta det här uttalandet till Max klassföreståndare.
Kontentan av detta är att Max klassfröken hade frågat fröken nr.2 vad hon menade med uttalandet, och då ringer hon helt sonika upp mig och är ilsken som ett litet bi.
Döm om min förvåning när hon erkänner att hon faktiskt har sagt så som min son påstod. (Jag hade förstått om hon hade nekat eller åtminstone varit förvånad och påstått sig vara oskyldigt anklagad).
Döm om min förvåning när hon skäller ut mig för att jag "tjallat" för en annan lärare. What?!
Man tappar liksom målföret ibland. Jaa, till och med jag kan bli stum. Ibland. Även om det är mycket sällan det händer.
Hela historien slutar med att jag snällt (men med besk ton) påpekar att om jag någonsin hör något sånt här igen så kommer jag att bli aningen förbannad. OCH, det kommer att få konsekvenser. Sur fröken lägger på. End of story.

Har folk redan börjat nalla på helgsnapsen????

Ingen bra dag med andra ord. Jag var ärligt förvånad när jag kom hem och såg att huset stod kvar och att ingen dött under denna härliga dag.
Något mer som Gud fader vill skicka på mig?
Go ahead, jag väntar med spänning...

Jag har haft en känsla flera dagar nu av att jag glömt något. Kan inte komma ihåg vad *klurar vidare*

Idag har jag fått min nya pedal till studion. Me like a lot! Ni ska veta vad skönt det är att ha en ny pelle som inte knackar sig fram och kör med ojämnt tryck. Om jag får göra en kvalificerad gissning så tror jag att de flesta kunder håller med mig. ;)
Så, jag har kört mina maskiner idag som en prinsessa, nöjd och glad med livet.  

Imorgon är det dax att greja påskägg till våra små älsklingar. Jag har varit till Lilli's Smakeri idag och bunkrat choklad.
Max och Nick har visat sig vara ena riktiga chokladsnobbar, och när vi har en så eminent butik i stan så...
Man kan göra sig olycklig där (och samtidigt glädja Viktväktarna i och för sig), man kan göra sig fattig där (och samtidigt göra Lillis glad och rik som ett troll) eller, man kan försöka lära sig att handla med måtta och att bara äta en liten bit.
Jag biter mig i tungan och antar det sista budet i ordningen. Men choklad är gott. SÅ GOTT!

http://www.smakeri.se/

Den älskade kakaobönan som den ser ut innan bearbetning. Sen sätter jag tänderna i den!

Många har frågat hur det går med lillen och hans kruppande. Svaret är att det går bra, och det är vi väldigt glada för.
Han är förkyld, så därav att det blev som det blev i helgen.
Men som den underbara kille han är så är han världens gladaste ändå och springer runt och leker som han brukar när han är helt frisk.

Vår eftermiddag har dock varit rejält svettig. Kean bestämde sig för att han skulle laga mat (inte ens jag fick röra), han skulle plocka ur diskmaskinen (brorsorna fick inte hjälpa till alls), han skulle duka (och därmed hade vi bestick och tallrikar över hela köksgolvet), och han skulle ha glass i väntan på maten...
När han inte fick helt som han ville (trots alla våra försök att göra honom nöjd) så var det larm á la tågvissla. Han skrek så pass att Max började gråta och måste gå från bordet. Nick slevade in middagen och försökte samtidigt få lillen på bättre humör. Dock visade det sig vara helt omöjligt idag. Närmare en och en halv timmes illvrål blev det innan han gav sig.
Envisheten kan han då inte ha fått av mig.

Jonny Bravo jobbade över idag och belönar sig själv med en pizza just nu. Det är han alla gånger värd!

Idag har jag fått göra något som jag älskar att pyssla med, nämligen en mycket söt liten tatuering:


Ni som känner mig vet att jag älskar att göra blommor av alla de slag. Särskilt roligt är det när kunden är en smittande glad, positiv människa!  =)

Jag har även byggt på en liten snutt på en redan gjord gadd:

Nybygget består av rötterna längst ner samt två småfolk. Också lite av en personlig favorit.

1: Det tål att sägas igen, för vissa fattar visst aldrig. 
Ska du boka tid för tatuering så ring för fanken på normala tider. Att ringa och tjöta och i värsta fall vara otrevlig sena kvällar och helger gör tatueraren skitsur. Och om du inte förstår vad jag menar så läs denna enkla rad:

Skitsur tatuerare = Ont som fan när du gaddar dig

2: Ring inte när du är full och inte kan prata rent. (Detta kan även kopplas till regel nr. 1) Detta kan tänkas sänka min nivå av respekt för dig som presumtiv kund.

3: Jag är inte synsk. Har du ett ärr på din kropp som du har fått någon gång i livet så kan jag inte se det genom telefonen hur mycket jag än försöker. Och jag ser heller inte vilken tatuering som kan tänkas täcka skavanken.

4: Innan du ställer frågan "Vad kostar en tatuering?" via telefon så hänvisar jag till del av regel 3. Jag är inte synsk, jag ser inte vad du pekar på där på andra sidan luren. Att säga "på ett ungefär" hjälper mig inte heller. Deg blir alltid fel, och den dag det är dax står du där och säger att jag lovat en annan summa (innan jag ens sett ditt taffligt förklarade motiv).

5: När jag säger att det är 18 års åldersgräns så betyder det att ingen under 18 år ska gadda sig hos mig.

6: När jag säger att målsmans intyg ej gäller vid mindreårigs önskan att tatuera sig så menar jag att det inte spelar någon roll hur mycket en mor eller far skriker åt mig eller ifrågasätter mig som person eller företagare. Det är ändå 18 år som gäller. Av vilken anledning skulle en företagare tacka nej till pengar? Inte för sin egen skull i alla fall.

7: När jag bokar av en tid så är det för att jag inte kan utföra ett gott arbete den dagen. Det är inte heller för min skull.
Av vilken anledning det än må vara så har du faktiskt inte rätt att vara sarkastisk eller jävlig mot mig. (Hänvisar till den feta skriften under regel nr 1). Det är jag som är tatueraren, inte du.
Men vad gör det om din tatuering blir skit pga att jag är sjuk eller mindre kompetent av annan orsak? Du har ju i alla fall fått en tatuering...
Tack och lov är det inte allt för många kunder som beter sig som ovanstående. Ni som uppför er, är förstående, trevliga och respektfulla är värda allt beröm och all uppskattning jag kan skänka er.Kramar
Ni andra har en lång, slö rostig nåljäkel att förvänta er vid nästa besök hos mig. >:)

Här är en del av dagens kneg. Skissen gjorde jag igår, tatueringen idag:

Nick har gnidit runt på sin nya cykel halva dagen kylan till trots. Han är bra stolt!! =)
Jag har varit på "kvartsamtal" med Max och Nicks fröknar idag. Allt är lugt och fint visade det sig. Nick har inte ritat fler konstverk med fröken som huvudmotiv, och Max har slutat rita i alla böcker han har (nästan i alla fall).

Tantvarning kanske men jag gillar att läsa Amelia ibland (hrrrm...ofta).

Nu har jag blivit utvald till läsarpanelen nr 10. Kul!
Det innebär att de skickar ett frågeformulär till dig, du svarar så gott du kan och sedan hoppas man bara på att de publicerar något som stämmer någorlunda med det du sagt. (Denna gång gällde det gräl. Jag har inte mycket att komma med i den frågan då jag högst sällan är inblandad i gnabbkrig). Min erfarenhet är att så sällan är fallet. Våra lokala blaskor har skrivit helt åt helvete mer än en gång, "Snaskonbladet" lika så. Behöver jag säga att pressen på Amelias ansvariga i denna frågan är hård från min vinkel sett?  ;)
Jag fick i alla fall ett presentkort på handmadewithlove.se som tack för besväret. Någon som vill ha? Jag är inte mycket för sånt de säljer där, snobbig som jag är, ha ha. Men tack ändå!

Jag sa till en kund idag att om jag ens så mycket som tänker tanken på att börja motionera så kommer jag att bli sjuk. Det slår aldrig någonsin fel.  Men, jag väljer att säga det ändå. JAG TÄNKER BÖRJA RÖRA PÅ MIG.

Ha! Nu kan Gud fader skicka på mig alla krämpor han kan hitta. Jag ger mig icke. För nu ska döfläsket röras på - snor, hosta, feber och halsont till trots. Bite me! =P

Och snart har grabbarna påsklov. Och med påsklov kommer:

                    GODIS GODIS GODIS

Jag har ju ändå gett löfte om att röra på mig, så då tänker jag käka gotta tills det kommer ut ur öronen på mig! ;)