Ikväll har vi haft finfrämmande minsann. Fredde med sitt uppiggande ritblock var här. Gäller det karikatyrer så är det mycket få som slår den mannen på fingrarna. Likaså detaljarbete! Oh my oh my....
Och fina fisken fick jag också. Rensad och klar till och med. Tänk vad gött, imorgon blir det regnbåge till middag. Jag bara älskar regnbåge! Tackar ödmjukast för allt denna afton.
För er som inte vet vem Fredrik är ännu så kan jag berätta att det är han som har ritat ihop min logga, dvs karikatyren på min logga.

Studion har fått det lite finare i det s.k kundrummet. Gardiner kan faktiskt höja mysfaktorn och det en hel del. =)
Idag har jag haft en så där lebbigt lugn dag, och det känns som att det var behövligt att bara få fisa runt och ta allt i ett mindre hetsigt tempo - FINALLY!
Dagens jobb:

Suzanne har fått ett tredje öga som vakar över henne.


Om en kund kommer in med en sån här bild så blir tatueringen så här:

Inget att visa små telingarna innan läggdax. Fasiken, vet inte ens om jag vågar sova i natt efter att ha suttit med denna en par timmar idag...

Jonny ringde nyss ut mig till garaget, och vet ni vad??? Jag fick hjälpa till att skruva på crossen. Oh la laaa.
Tror att det var framgafflarna vi förlängde eller nåt sånt. Jag kommer att bevara detta härliga ljuva (men något kalla, jag hade bara tofflor å kvällsstassen på mig) på den bästaste platsen i mitt hjärta *lallar runt totalt*

Idag har vi gjort mr Idol stolt, då ett av hans absoluta fan har gjort en lika tatuering som han har, på samma ställe faktiskt. Härligt med sann beundran ;)


Le originale. Kanske en lite oklar bild, men tatueringen syns i alla fall.


Vår variant av Billys melonbrutta. ;)

I övrigt har det varit en lite seg och deppig dag på jobbet. Fan, det är ju måndag och det regnar. Till råga på allt hoppade en av mina sladdar (man ska inte köpa billigt Kina-skit) ur fästet till pluggen. Mindre uppskattat.
Gud plockar någon poäng idag med då... Slit det med hälsan farbror, jag är en hämndlysten, tävlingsinriktad jäkel jag med! ;)

Maggan har fått nytt regnställ:



Ja, jag vet att den kan verka en smula överdrivet. Men hon är liten, hon är svart och hon syns inte för förbipasserande om hon inte har reflexer på sig. Kombon regnställ och reflexer verkade vettig när jag inhandlade kreationen.

Vi grillade igår. Eller var det sprayade med vattenflaska mest vi gjorde egentligen ;)


Surprise!! Morsan får en dos kallvatten.... Spana in den ogenerade glädjen i sonens ansikte, ha ha.


Max fixar biffen (och tomaten).


Nick är söt och plockar gullvivor till mig =)


Jonny softar och snackar med vår goa granne Stenne.

...är världens bästa! Jag är ju en smula kräsen, så endast det bästa för mig ;)
Han är lite sur dock för att jag har skrivit allt jag gör om dagarna. Han vill att ni ska veta att han hjälper till hemma han med.

 Sanningsenligt skall sägas att han gör en hel del. *skrattar* Han kan också städa, laga mat, tvätta (ibland i alla fall), hämta på dagis, bada lillen, natta lillen, kakla, klinkra, måla, skjutsa till träning, skotta upp halva gården, städa bilen när hans slarviga fruga har skräpat ner den, skruva, såga och allt vad det nu är.
Sååå, nu vet ni.
Puss darling! ♥

Jonny the maaaan! (Till vänster om ni undrar...)

En fråga som jag har fått många gånger senaste veckorna är hur det går med grabbarnas far.  
Svaret är att inget har hänt där, absolut inget. Jag sparar som vanligt på de mindre positiva superlativen för att inte elda upp mig själv för mycket. Många har sagt mig att ordet hat är starkt och inte bör användas i fel sammanhang. Men tro mig, detta är ett av de sammanhangen då det ordet faktiskt passar sig.
Det är nu ett halvår sedan se sågs snart (runt den 5:e December), och de har pratat med honom i rundar slängar... ca 3 ggr. Och då är det grabbarna själva som har fått ringa. Ett spydigt mail har han förmått sig att skriva, men det var ju i januari det. Och det är redan avhandlat i tidigare inlägg, så jag ältar det inte igen.
Jag har inga sympatier för såna här människor, men tar gärna emot era tips om vad man kan göra när man har provat allt annat.
Det jävliga är att grabbarna nu har börjat acceptera att deras s.k far inte "finns" längre. Och det är inte med glatt sinne, så mycket kan jag avslöja. Plus att de närmar sig tonåren med jättekliv nu. Jobbigt läge med andra ord.
Ännu jävligare är att farmor och farfar (med tillhörande släkt) helt accepterar och godtar amöbans beteende. Vaddå? Konstigt? Nää... Här stoppar vi huvet i sanden och solar röven i glansen från pojkarnas tårar.
De visar inte pojkarna ens en gnutta stöd eller tröst, och låtsas som att det regnar när grabbarna försöker ta upp hur jobbigt det här faktiskt är.
Inte heller här tänker jag skriva ut vad jag egentligen tänker, men förvänta er inga vackra ord den dagen jag väljer att öppna munnen och rikta orden mot de människorna. Skäms på er! En död, stinkande hund har mer hyfs än ni!!
Så, nu vet ni varför jag inget skriver om saken, inget händer. Alls. Överhuvudtaget.