Lillen somnade för lunch strax efter två. För er som inte har små knattar så kan jag upplysa om att det inte är en alltför bra tid att somna på.
Och varför då då? The story goes like this:

Jo, jag lägger lillen vid hans normala lunchsovtid, efter att  tvingat i samtliga frön en rejäl lunch utan större protester från dem för en gångs skull.
Jag hör hur den lille gossen "hummade" sig till sömns där inne i sin sköna bädd.
Efter att allt varit tyst inifrån barnrummet en bra stund så smyger jag iväg med sikte på Apotek (Maggans medicin) och Hemköp (vår middag).
Jag lämnar tydliga restriktioner till grabbarna att om lillen nu skulle vakna till, så ge honom nappen och stoppa om honom så är jag tillbaka på en kvart. Framför allt säger jag dessa ord:
Plocka inte upp honom ur sängen även om han ser ut att vakna, vad ni än gör.
Båda världens stoltaste storabröder nickar och ser ut att ha förstått instruktionerna.
Jag hastar iväg och tänker att bara dessa ärenden är avklarade så ska jag hem och sova lite. (Tyvärr är det så att lillen har hållit hov i tre nätter nu, och nu är mamman i familjen så slut....) Jag är så såååå trött. Ni anar inte...
Jag hinner lagom ner på Apoteket och fram till den snälla receptionist som ska fixa Maggans piller. Då ringer telefonen.

"Mamma, Kean är vaken."
"Ok, ge honom nappen och stoppa om honom."
"Men han stod upp i sängen.Och han skrattade."
Stod = ordet "stå" i förfluten form... Skrattade, också i förfluten form. Max och Nick har alltså gått på den klassiska charmtrollsoffensiven.
"Var är han nu då? Säg att han är kvar i sängen?" (Mamman hör mycket glada skratt i bakgrunden inser att den egna lunchvilan hotar att utebli helt).
"Mjaa, det är liksom full fart på Kean. Nick leker med honom."
"Ok, men..." Jag får hejda mig. Moralpredikningar är inte rätt medicin här. "Ok, jag är hemma om tio minuter. Passa honom noga."

Vi lägger på. Jag hastar igenom Hemköp på rekordtid och återvänder hem. Den ekologiska middagen jag just har inhandlat har 100 kilo för lite valium i sig, det känner jag.
Väl hemma möts jag av världens gladaste Kean och två strålande äldre bröder.
De har helt på egen hand klätt honom fin och visar stolt upp vad de lärt lillebror på de tio minuter jag varit frånvarande. Han kan gå i trappan nästan själv.
Mamman blir svettig och säger "tack grabbar, det är jättebra. Nu ska lillen sova - igen."

Så, nu sover han. En par timmar för sent. Jag dricker kaffe i ett lamt försök att hålla mig vaken.
Resten av dagen blir spännande på ett intensivt sätt känner jag...
Stackars Jonny, när han kommer hem från en tuff arbetsdag så kommer han att hitta mig sittandes i ett hörn i källaren, sugandes på tummen och fnissandes åt små grå tomtar på mitt eget privata loft.

Jag har i alla fall hunnit iväg och handlat till middagen, och jag hann på apoteket.
Det är helt godkänt även för en mor som är relativt nära ett sammanbrott grande. Eller?! ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad tycker ni? Ska jag återgå till denna sidan bloggande istället för nya? Jag börjar inse att gräset inte var direkt grönare på andra sidan. Med facit i hand så var det ett betonggetto jag begav mig till.*suckar* Jag får helt enkelt göra så att ja...

  Hoppas ni hänger med mig än, trots att jag bytt adress. Nu hittar ni mig på http://www.tatueringsfia.se   See you! =)) ...

Nu har jag en ny bloggsida. Samma gamla nördiga jag, samma gamla bilder och tugg, men inte samma hjärna längre dock för den har nu brunnit upp. Jag förstår absolut inget av den nya sidan och börjar så smått ångra mig mucho biggo. Vad ska en egen dom...

Idag har jag inte fått några korkade elaka meddelanden i mobilen eller sura samtal av någe slag. (Det kostar att ligga på topp ser ni). Folk har visat sig från sin bästa sida, och det tackar vi för. Nice! Fortsätt så gott folk. Ett gammalt ordspråk j...

Idag har vi (observera ordet vi) gjort detta på studion:Två delfiner som kramas. I bakrunden skymtar man hälsingebocken. Barnens namn i modern tappning. =) Och här kommer det *trumvirvel* Lärlingen LasseLitens alster idag. The Boss är sååå stolt! ;) ...